En underlig dag har det varit, med rivstart och allt.....sen liksom bara försvann dagen, jag fick inte ens tag i svansen på den innan den slank iväg. Men ett givande och tänkvärt telefonsamtal med L blev det, och en snabbfika med G som kom upp en sväng innan jobbet och bjöd på lussekatter.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände - jag tog inte telefonen men väl tag i msn för att höra av mig, eftersom kommunikation är grunden för alla relationer - men det är rätt svårt att kommunicera när man får kortfattade eller inga svar så det är väl bara att inse att den vännen (?) numera skattar åt det förgågna. För övrigt är det som jag tidigare nämnt inget ovanligt i mitt liv och snyggot Å och jag fundilurar över det där ibland....

Hur kan det komma sig att en del kan tycka att man ska höra av sig, men aldrig själv gör det? Hur kan vissa gnälla över att man är såååå tyst, men sen inte svara när man hör av sig? Vad beror det på - finns det nån "lika för lika"regel? Ska man höra av sig EXAKT varannan gång? Vilka regler finns det, vem har skrivit dem och var finns de isåfall att läsa?

Regler över huvud taget har jag funnit att jag har svårt att förstå mig på - i alla fall den oskrivna sorten som man liksom bara förutsätts att känna till, inte de allmänt kända för hur man beter sig i möblerade rum utan andra sociala tricks som jag uppenbarligen vuxit ifrån - eller vuxit upp utan att ens känna till att de fanns....kan man gå en kurs och isåfall var?

Är det kanske så att total anarki råder och det inte finns några regler och hur kan det då komma sig att mitt sätt alltid är det felaktiga? För mycket, för litet, för ofta, för sällan.....som L sade tidigare idag: hur man än vänder sig så har man rumpan bak! Och tydligt är att det inte bara är jag som gör fel, vi är många som undrar har jag förstått av dagens konversationer.....tyvärr blev jag inte ett dugg klokare idag än vad jag var tidigare och lär därmed fortsätta trampa mig fram i denna veritabla kvicksand.

Eller skiter jag fullständigt i vilket - låter andra se det som deras förlust och fortsätter att för natten att begrava mig i Bram Stokers "Dracula" nu när fullständig vampyrhysteri verkar råda. Film(erna) har jag sett men boken är ny för mig och än så länge lovar den gott - kanske drömmer jag inatt om en uråldrig älskare med vassa tänder och rödskimrande ögon...men till vilken nytta, jag skulle ju ändå inte veta om och hur jag fick pata med honom!*ASG*

Sov gott på er - you suckers!=)