Gårdagen var ett smärre jordskred av tonåringar i mitt enkla boende - det är alltid likadant efter mina 14 ensamma dagar, när Ängelen sen kommer hit överväldigas jag av intryck. Det beror främst på den väldigt skiftande skara ungar hon umgås med  - alltifrån en stackare som kallar sig för nazipunkare via hårdrockare och weemos till tuggummipopare - en härligt blandad skara i färg och form som gör sitt bästa för att underhålla varandra och mig. Igår bakade de "chokladbollar" (ja, jag är PK i det uttalandet - jag har hört alla varianter och undanflykter men väljer ändå att kalla dem så) under stort tjo och tjim.....julgodis - vad är det liksom? Det som tillagas ska konsumeras NU!!!

Imorse var det ett jordskalv som väckte mig - otroligt nog satte jag mig tvärt upp i sängen och tänkte "en jordbävning", registrerade att allt omkring mig skakade och lade mig sedan ner och somnade om igen. I fem minuter ungefär tills smsen började droppa in: "vaffan var det som hände", "skakade din säng också ;-)", mamma, det är jordbävning!" Då, och först då insåg jag att jag varit med om nåt rätt osannolikt och i ärlighetens namn rätt läskigt också...men tydligen tillhör jag inte den lättskrämda sorten, altenativt är jag åt håvete för morgontrött för att orka reagera? Ängelens rätt lakoniska kommentar när jag smått exalterad väckte henne med informationen om jordskalvet var: "Och? Orka bry sig....."

Ja.....väldigt många gör det tydligen för när jag kollade lokalblaskans nätupplaga var där vid 10-tiden närmare etthundra inlägg om var och hur man hade upplevt händelsen och tydligen hade den lokala radioutsändningen också innehållit "ögonvittnesskildringar" - vilket påminde mig en hel del om när Gudrun drog fram över och med oss: vem man än träffade så ville personen ifråga väldigt gärna berätta om sina göranden och låtanden under den kvällen, natten och dagarna strax efter. Det är kanske så att det nu för tiden krävs naturfenomen irl för att få oss att reagera, allt annat har vi ju redan sett på tv?

Eller är det tvärtom - att eftersom allting redan är dokumenterat vill man gärna ta del av de femton minuterna och synas/höras lite? Inte vet jag - varför bloggar jag på nätet i stället för hemma i ett slitet kollegiehäfte? ;-)

 

Kastrullis

16 december 2008 13:57

Hmm. Tonåringar.... Fantastiska varelser utan känsla för så värst mycket annat än precis det lilla egna livet. Och det är roligt att på nära håll få se dem uppfinna hjulet ;-) och vem fixar inte en jordbävning när man dagligdags vandrar på ett minfält!!//U

http://kastrullapan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...