I förrgår singlade snön så vackert mot marken - idag är den sönderriven till små blöta slamsor som krossas med fnasande ljud under fötter och bildäck. De små polska grannbarnens enorma snögubbe har fått slagsida och tappat huvudet (som så många andra gubbar) och det där dämpade snötäta ljudet finns bara i mitt minne. Att vakna upp till en sån här dag, efter en vit helg med adventssånger och tända ljus får mig mest att vilja dra täcket över huvudet igen och somna om.

Att jag inte gör det beror på alla de där telefonsamtalen jag måste fortsätta ringa för av någon underlig anledning är det alltid telefontid på förmiddagar, läs morgnar. Dessutom är jag milt oroad för att när jag väl tvingas att slutligen stiga upp har ändå ingenting förändrats - åtminstone inte till det bättre.Jag borde ju egentligen inte ens sitta här - jag borde ta ett fast grepp om dagen och hurtigt ta mig för att göra.....vaddå? Det finns en sanning i att "ju mer man har att göra, desto mer får man gjort" och det omvända gäller, även det. När man vet att man har en för tillfället okänd och till synes ändlös räcka "lediga" dagar framför sig så blir det plötsligt inte bråttom med någonting.....

Idag är en blå, blå dag och jag skyller det hejdlöst på vädret. En sak till att sätta upp på min "hata"-lista: slaskväder!