2005 fick jag diagnosen smärtrelaterad stress. Jag scorade 39 "poäng" av 40 möjliga på självskattningsskalan, hade massor av uttalade symptom som jag trodde helt enkelt "var jag"; gapade och skrek på medtrafikanter, vippade ständigt på en fot eller knackade med naglarna mot borsdsskivan osv osv.

Sedan dess har jag på många olika sätt jobbat på att sänka min stressnivå, först genom gruppterapi med olika övningar in absurdum, sen med cd- skivor och akupunktur och nu på hemmanivå med ett medvetet tänkande. Att jag är arbetslös sänker naturligtvis den yttre stressen, men det innebär att den inre ökar och den är ofta svårare att komma tillrätta med. Men det var inte mig jag skulle berätta om just nu utan hur jag idag stötte på stress där jag tycker att jag minst av allt borde möta den: hos pensionärer.

Ängelen är sjuk igen - UVI den här gången - och fick tid på VC. Vi gick dit, greppade varsitt ordentligt genombläddrat ex av nån random veckotidning från 1996 och beredde oss på att vänta. Längre ner i korridoren finns ett inte så genomtänkt system för att få träffa distriktssköterskan, man sätter sig helt enkelt utanför hennes dörr och väntar. Lämnar man sin plats är den "förbrukad" och vill man inte se dem som sitter i kö kan man smita förbi dem som sitter där. Det hände idag. En man seglade helt fräckt förbi de väntande som naturligt nog blev upprörda.

Men SÅ upprörda som de blev kan jag inte tycka är adekvat? Först muttrades det lite sinsemellan, sedan tillkallades en av uskorna och hon fick mer än sin beskärda del av klagomålen. När "förbismitaren" kom ut hejdades han av en av de väntande som väldigt högljutt ventilerade sitt missnöje och samma väntande lät sin vrede gå ut även över DS:en när han kom in till henne. Likadant på apoteket. När vi kom dit satt tre personer i åldersgruppen mellan 80 och döden där, en kvinna expidierades av den enda farmaceuten och en annan stod intill och väntade på sin tur. Där finns ju nummerlappar så det är ingen risk att man ska bli förbigången om man tagit en sådan.

Kvinnan vid disken blev klar, nästa i tur var hon som stod intill och hon lämnade fram sitt recept. Farmaceuten sa att det kunde ta en liten stund och uppmanade henne att sätta sig ner. Då reser sig en av de nästintill mumifierade herrarna, drar en annan i armen och uppmanar honom att uträtta sitt ärende så det "gick undan lite". Detta trots att det inte på något sätt var dags för honom....det här resulterade såklart i en hel del muttrande och jag förstår det liksom inte?

Att jag sedan ovanpå detta var och storhandlade på ett varuhus i StoraStaden tillsammans med ett hundratal seniormedborgare fick mig att fundera som fan på: Var brinner det i pensionärernas knutar??

Jag menar inte att de inte kan ha tider och åtaganden att passa, jag menar inte att de inte (liksom jag) kan vara drabbade av inre stress som får dem att överreagera men hallå ändå liksom....det här är något jag helt utan vetenskaplig undersökning tycker mig stöta på alldeles för ofta. Vad är det frågan om? Vad är de rädda att missa? Vet de inte att risken för lårbensbrott är överhängande i den åldern och att det är ytterst osmart att försöka springa ner andra då? Jag blir ju nervös (för att inte tala om stressad) av att se och höra dem - var är hänsynen mot de yngre och svagare i samhället liksom? *muttrar*

 

J

27 augusti 2009 21:14

Mycket bra inlägg!Jag har inte heller förstått varför de äldre,med all respekt,skall vara ute mitt i rustningstid.Lönslöst att försöka handla mat vid lunchtid mitt i veckan.

 

Yasha

27 augusti 2009 22:26

Dessutom är det helt j-a otroligt att de (pensionärer alltså) ALLTID verkar tycka at lunchtid och eftermiddag precis när de flesta slutar jobbet, är den BÄSTA pensionärstiden att uträtta ärenden?!? *galen*

 

kastrullis

27 augusti 2009 23:03

Hahahahaha, eller banken vid lönedag strax före halv fyra.... eller hur de små sötnosarna hasar runt i mataffären efter fem i värsta rusningen och liksom får eld i baken (eller xa bränsle i rullatorn) och far fram som små blixtar för att komma före i kassakön för att sedan stå i vad som känns som timmar pilla med kuponger och småpengar.... Håhåjaja, jag får väl brinna i helvetet för detta men ibland skulle man låsa in dem särskilda tider kan jag tänka...

http://kastrullapan

 

GladaKatarina

28 augusti 2009 21:23

Kan bara hålla med vad ni andra har sagt! Just dessa generationer har haft det exceptionellt bra men högljutt hojtat om skattesänkningar som nu drabbar såväl dem som oss andra.

Men vi får se upp så vi inte blir anmälda för åldersdiskriminering, det blev ny lag på det vid årsskiftet. Bra på sitt sätt, bara det inte överutnyttjas åt något håll.

http://gladakatarina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...