något som jag troligtvis har skrivit om tidigare - men som inte känns mindre angeläget ändå. Jag kom på det när jag kom hem efter att ha varit nere i den lokala mataffären utan att ha pratat med någon annan än kassörskan. Innan jag gick in höll jag på att springa ner fyra kvinnor som stod och pratade, de pratade om festen en av dem varit värdinna för i helgen och en av gästerna sa att det var en av de roligaste fester hon varit på.

Jag log och gladde mig med dem, även om jag inte har den blekaste aning om vilka de är. Inne i butiken snurrade jag runt en stund innan jag fått fatt på de varor jag skulle ha, betalade och tackade kassörskan. Sen började jag tänka på att jag, som i vanliga fall är så babblig faktiskt knappast byter ett ord med folk här i byn. Sen kom jag på att det finns de som lever så, så ensamma och i sin egen isolering att det är deras ständiga vardag. När essensen av deras dagliga konversation är en kassörska som säger "tack"...Då blev jag glad att jag har mina vänner - om än på annan ort!

Det sägs ju att "bästa sättet att få en vän är att vara en". Riktigt så enkelt är det väl tyvärr inte - man måste ju hitta den sfär och de människor där man kan skapa sig vänner, där man känner den trygghet och tillhörighet där möjligheten för relationsskapande finns. Det är banne mig inte så lätt alla gånger. De vänner jag har är jag oerhört tacksam för, visst kan det gå upp och ner i kontaktfrekvensen men de finns där. Höjden av sorglighet för mig är när jag läser om människor som dött hemma och legat länge, osaknade. Där vill jag aldrig, aldrig hamna!

Och här borde jag ju haft nån blinkande glittrig sentimental "Tack för att du är min vän" bild, men jag är ju inte sån - ni får nöja er med att tro på mitt ord, både blogg - och IRLvänner!

 

Mofsan

4 augusti 2009 20:44

Alltså det är tragiskt men troligen ganska vanligt förekommande. Förhållande till vänner är inte helt olika än med en partner(fast utan hångel) att man måste kompromissa,jämka,förstå,förlåta och både ge och få ta. Annars kan det vara. En riktig vän förstår också att det finns perioder som "stör" att man inte kan höra av sig, fast dörren är ändå öppen.

http://mofs.bloggagratis.se

 

J

4 augusti 2009 21:30

Välskrivet,välskrivet.Det är ömsesidigt,än har i alla fall inte jag glömt dig =)

 

GladaKatarina

5 augusti 2009 20:59

Oerhört bra! Så sant!

http://gladakatarina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...