Ängelens mest lyssnade på just för tillfället - och hon smittar det lilla kräket!*S*

Jag vaknade imorse med ett hål i magen.

Ett saknadshål.

Jag saknar min Pumakatt, och alla andra katter jag inte kommer att kunna ha i framtiden!

Allergi är bajs!

i mitt finger som kanske skulle mått bra av nåt stygn eller två. Men se sjukhus, dem besöker Catten enbart vid förlossning, akuta operationer eller vid andras behov. "I will survive"

Inte ont alls gör det att Ängelen kommer hem ikväll - vi har troligtvis aldrig haft så mycket telefonkontakt som under de här dagarna. Man blir nog rätt liten när man kommer från byhålas 1300 innevånare till Göteborg och får ta eget ansvar för sitt runtramlande i ganska stor utsträckning. Hon har inte ringt om väganvisningar och liknande, "bara" för att hon är pratsugen, och det är ju helt underbart att hon blir sugen på att småprata med lilla morsan när hon är på skolresa med kompisarna....=)

Tråkigt nog har skolan där de bott haft inbrott, deras klass var inte drabbad men däremot en av de andra som också bodde där. Enligt Ängelen ska både en laptop, en systemkamera, en fullpackad resväska samt diverse kläder ha försvunnit. Inte för att jag på något sätt anser att det är rätt att bemäktiga sig någon annans ägodelar - men varför tar en unge med en laptop på skolresa? Kameran kan jag förstå, och likaså att det kanske inte är convenient att ta den med överallt - men ser man då inte till (innan man som förälder tillåter att det ens medförs) att det finns nåt lämpligt låsbart utrymme där man kan förvara sådana värdefulla saker?

Vi råkade ut för ungefär detsamma när jag var med Ängelens dåvarande klass på Gotland och bodde i en hembygdsgård. Gården ligger intill en skola och en dag tog någa gossar fan i hågen och tog sig in. Det försvann pengar, godis, kameror och ett par skor. I det fallet var det tack och lov inte så svårt att med hjälp av de gotländska lärarna finna ut vilka som roat sig på vår bekostnad, i stora staden Göteborg kan det nog bli lite värre. Rent egoistiskt är jag naturligtvis glad att "vi" klarade oss undan men kan ändå inte låta  bli att fundera över det här med ditt och mitt....

Jag ska aldrig, aldrig, aldrig igen försöka öppna en konservburk med hammare och skruvmejsel samtidigt som jag pratar i telefon. Blodvite uppstår.

Vad ni andra däremot ska göra - åtminstone ni som inte tillbringat lördagskvällen framför svt2 är att snabbt som själva attan masa era små - eller stora men ändock söta rumpor in på svtplay för att titta på Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal". Suveränt - för alla oss i "den cyniska generationen" men även ett eftertänksamt fniss för både yngre och äldre. Se den - nu liksom! Se den, seså schas på er och se den. Basta!

Mannen, rösten, texten.....

Jupp, det roar jag mig med idag i efterdyningarna av huvudvärken från helvetet.....

Jag läser, läser och läser. Och jag blir avundsjuk. Jag blir så avundsjuk på era utlandsresor, intressanta jobb, härliga vänner, kärleksfulla relationer, underbara trädgårdar, charmiga lägenheter, bekymmersfria ungar, lantliga sommarställen, tillgivna husdjur och allt annat som bara oooooooozar gottigheter från era bloggar.

Jag har ju en hel del jag också, men idag blir jag såååååååååååååå avundsjuk. Det är väl okej att jag är det en enda dag. Jag lovar att det kommer att gå över.......snart......nån gång......kanske.....

Men i sanningens namn så inser jag ju att det är få av er som har ALLT  av det där ovanstående. Jag bara plussar ihop er, lägger er i en klump och ser allt det där som är brabrabra för att riktigt kunna vältra mig i nån slags självömkan - tänkte det var lika bra att passa på idag liksom.....

Det började så bra - M:s nya boende är ljuvligt, en charmig lägenhet på övervåningen i ett gammalt hus längst ut i samhället, med utsikt över odlingsmark. Det minimala köket passade ypperligt att sitta och mumsa glass och dricka kaffe i, alla rummen är nytapetserade och med nya golv enligt M:s önskemål. Vi tog en promenad i naturen, på en gammal banvall misstänker jag, längs en sjö en bit bort mot en sluss med underbara gamla stenbroar. M hade lite hokuspokus för sig och lyckades vifta undan regnmolnen så att vi slapp utomhusduscha =).

Efter en sväng till den lokala matvarubutiken blev det middagsbrass, M stod effektivt vid spisen medan jag läste klokheter ur en bok om nätdejting. Där stod uppräknat hur man ska och bör bete sig på alla de sorters nätsiter som finns, netikett och vad som lockar samt repellerar - allt interfolierat med "berättelser ur verkligheten" om hur folk träffats och funnit sitt livs kärlek. Jahaja liksom....uppmuntrande eller avskräckande, jag vet inte vilket.

Efter den mer än smakliga måltiden vidtog en sista touch av hemstylingen: tavelhängning. Jag är inte till mycket hjälp rent fysiskt, hålla nånting rakt ut med raka armar är ju inte precis min grej, men till slut kom faktiskt ett helt gäng väggprydnader på plats och så tramsiga och slamsiga som igårkväll vet jag inte att vi nånsin varit förut....

Tråkigt nog hade jag känt det redan under den vackra promenaden, vid middagen skyllt det på energibrist men under kvällen blev det klarare och klarare: huvudvärken från helvetet var på väg. Det fick bli ett hastigt uppbrott för hemresa och med risk för att framstå som trafikomoralisk måste jag säga att sett i perspektiv är jag glad att jag höll mig på vägen under hela den knappa timme det tar att köra. Väl hemma var det bara att skala av kläder och rasa i säng medan huvudet bultade likt fastskruvat i ett städ och magen protesterade våldsamt. Med hänsyn till vissa nätvänners emetofobi ska jag avhålla mig från att berätta hur det kändes - men det var inte bra.

Det var inte bra i många timmar. Jag tror att jag behöver gå till doktorn för att kolla att det verkligen är nån slags migrän och inte en hjärntumör.....Idag är som "dagen efter" - dock helt utan det alkoholintag man vanligtvis förknippar med kvällen före - men med eller utan alkohol, med eller utan huvudvärk så hade jag i allafall en himla trivsam kväll. Tack för det M! =)

är fint, åsikter är bra - man ska ha dem!

Ur åsikter kan det skapas debatter, förändring, förbättring. Men du kan aldrig, aldrig, aldrig säga att någon annans åsikt är fel. Fakta kan vara fel, men inte tankar, upplevelser och uppfattningar. Olika dina - ja säkerligen, men därmed inte sagt att de är fel.

Jag vill gärna ta del av ditt tyck och tänk, du får gärna ta del av mitt. Men knäpp mig inte på näsan och säg att jag TYCKER fel. Du kan peka på skillnader, lägga fram nya fakta, förklara om det är något jag missuppfattat och på så vis justera eller kanske helt förändra min åsikt. Men att bara komma klampande in och sabla ner mitt tyck med att ditt är bättre - nä vettu, det köper jag inte.

Btw så läste jag (efter tips från http://kastrullapan.bloggagratis.se) boken "Maken" av Gun-Britt Sundström. Den är bra. Väldigt bra. Inte nog med att den ger styrka och väcker mycket tankar hos oss som av en eller annan anledning varken kan eller vill leva i konventionell tvåsamhet, den är också en vacker tidsskildring. Jag har sträckläst och när jag inte har läst så har jag tänkt på den, och tillochmed drömt om Martina och Gustav. Det gjorde lite ont att lägga den ifrån sig när jag kommit till sista sidan. Jag insåg till yttermera visso att det är så livet är. Och livet gör ibland ont.