I fredags var jag snäsig. Jodå, visst har det hänt tidigare, men nu var jag det mot en alldeles speciell person som alltid förut skyddats av nåt slags tabu.

Min mor.

Tsssss tänker nog en och annan, morsan har man väl snäst av ett antal gånger i livet. Jo, många har nog det - men inte jag. Av en massa olika anledningar.

I fredags gjorde jag det - in public så att säga. Inför P18 med flickvän, Ängelen och min lillefar. Om petitesser. När hon ifrågasatte om det VERKLIGEN behövdes en hel skiva ost på varje varm macka P18 och jag bredde. Det brukar hon inte ha. Men i MITT hus har vi det! Och när hon frågade Ängelen för sjuttitrettonde gången om hon VERKLIGEN inte skulle äta mer. Ängelen som redan som det är inte har alltför jättelätt för det här med mat och verkligen inte behöver tjatas på.

Det blev en ganska pinsam tystnad.

Men åhhhhh vad det kändes bra! Det kanske äntligen är dags för mitt tonårsuppror?

Jag var faktiskt riktigt duktig igår tyckte jag.

För en gångs skull åt jag hyfsat; det fanns lax till mig och E, jag åt lite rostade rotsaker, mer sallad, en brödbit och en skvätt sweetchilisås. Tänkte verkligen inte äta nåt kött, trots att just grillad karrékotlett är en av de få kötträtter jag faktiskt tycker om smaken på. Korkat nog satte jag mig vid just det bordet som kotletterna var framställda på och svagsint och som jag är kunde jag inte låta bli. "Bara en liten bit" - är det något ni känner igen? Bara en liten bit av en tunn knapergrillad karrrékotlett.....

Vid kaffet var jag ännu duktigare, jag tog faktiskt bara en tunn skiva av den delikata tårtan med nån slags mazarinliknande botten täckt av chokladmousse och dekorerad med de sötaste små rosenknoppar av vispgrädde för trots att smaklökarna ropade JA JA så viskade magen nej och jag stod emot.

Idag skriker magen NEEEEEEEJ och försöker frenetiskt göra sig av med den där lilla pyttebiten kött jag åt igår och jag har beslutat mig för att bli vegan. Eller frukterian. Eller lufterian - jag vet inte om det heter så, men jag har läst om att det finns människor som övertygats om att de kan leva på luft allena. Det kan man - men inte så värst länge.

Just idag känns det faktiskt som om det vore värt ett försök.