i mitt finger som kanske skulle mått bra av nåt stygn eller två. Men se sjukhus, dem besöker Catten enbart vid förlossning, akuta operationer eller vid andras behov. "I will survive"

Inte ont alls gör det att Ängelen kommer hem ikväll - vi har troligtvis aldrig haft så mycket telefonkontakt som under de här dagarna. Man blir nog rätt liten när man kommer från byhålas 1300 innevånare till Göteborg och får ta eget ansvar för sitt runtramlande i ganska stor utsträckning. Hon har inte ringt om väganvisningar och liknande, "bara" för att hon är pratsugen, och det är ju helt underbart att hon blir sugen på att småprata med lilla morsan när hon är på skolresa med kompisarna....=)

Tråkigt nog har skolan där de bott haft inbrott, deras klass var inte drabbad men däremot en av de andra som också bodde där. Enligt Ängelen ska både en laptop, en systemkamera, en fullpackad resväska samt diverse kläder ha försvunnit. Inte för att jag på något sätt anser att det är rätt att bemäktiga sig någon annans ägodelar - men varför tar en unge med en laptop på skolresa? Kameran kan jag förstå, och likaså att det kanske inte är convenient att ta den med överallt - men ser man då inte till (innan man som förälder tillåter att det ens medförs) att det finns nåt lämpligt låsbart utrymme där man kan förvara sådana värdefulla saker?

Vi råkade ut för ungefär detsamma när jag var med Ängelens dåvarande klass på Gotland och bodde i en hembygdsgård. Gården ligger intill en skola och en dag tog någa gossar fan i hågen och tog sig in. Det försvann pengar, godis, kameror och ett par skor. I det fallet var det tack och lov inte så svårt att med hjälp av de gotländska lärarna finna ut vilka som roat sig på vår bekostnad, i stora staden Göteborg kan det nog bli lite värre. Rent egoistiskt är jag naturligtvis glad att "vi" klarade oss undan men kan ändå inte låta  bli att fundera över det här med ditt och mitt....