I blogg efter blogg som jag trillat in i på sista tiden har jag läst uttrycket "det finns inga lyckliga bloggare" eller "den som är lycklig behöver inte blogga" eller nåt liknande. Jag vet inte var, hur eller hos vem citatet uppstod, men det sprider sig tydligen som en löpeld och sätter ytterligare en stämpel i pannan på oss, vi stackare som uppfostrats med Jante på ena axeln och Luther på den andra. Nu får vi minsann klara besked om ytterligare en sak, vi med skrivklåda: vi är olyckliga.

Jag bestrider inte uttalandet, vem som än myntade det - men då vill jag först definiera: vad är lycka? Vem bestämmer, vem graderar? Lycka för mig är ett otal olika saker: mina älskade ungar, en solig dag, en picnic i parken, samvaro med nära och kära, en bra låt på radion vid exakt rätt tilfälle, stilla regn på en solvarm trottoar,blommande syréner, ett sms med en rolig historia, napp när jag fiskar och mycket, mycket annat....

Hur beständig är då denna "lycka"? Det säger ju sig självt att ovanstående inte inträffar oavbrutet (förutom kärleken till ungarna) men är jag därmed olycklig? Hur skulle livet vara om jag gick omkring i ett ständigt lyckorus - skulle jag då ens uppfatta det som lycka när det de facto skulle vara "normaltillståndet"? Visst tenderar många, många bloggar att handla om det mindre trivsamma i livet, men det är nog lite som min bloggvän Yasha skrev som svar på någon av mina kommentarer hos henne: man tenderar att skriva av sig det jobbiga, snarare än kanske dela med sig av det härliga, roliga, underbara?

Är vi bloggare därmed konstant olyckliga? Nej, det tvivlar jag på - generellt sett alltså. Inte olyckligare än de som inte funnit den ventil det innebär att kunna "skriva av sig". Sen är det ju som alltid upp till läsaren att avväga om/vad hon/han vill läsa. Det finns bloggar jag aldrig besökt efter första gången, bloggar som spyr mängder av bitter galla högt och lågt. Det ger mig noll och intet att läsa dem så då låter jag bli - tack för valfriheten! På samma sätt föreställer jag mig att majorieten av oss fungerar, vi väljer själva vad vi vill läsa. Det kan vara så att man vill vältra sig i tantsnuskromaner, i sudokun, i jakttidningar - eller i andras bloggar om sitt olyckliga känsloliv. Men att därav dra slutsatsen att bara olyckliga människor bloggar....det känns mer än lite långsökt?

Ängelens mest lyssnade på just för tillfället - och hon smittar det lilla kräket!*S*

Jag vaknade imorse med ett hål i magen.

Ett saknadshål.

Jag saknar min Pumakatt, och alla andra katter jag inte kommer att kunna ha i framtiden!

Allergi är bajs!