att jag efter de senaste veckornas (med mina mått mätt) hyperaktivitet borde vara nöjd...men inte jag inte. Ikväll har jag tråkigt. Ju mer jag får - desto mer vill jag ha! Det gäller på flera områden faktiskt.......

Vilket osökt får mig att tänka på en av de saker vi disluterade under gårkvällen: Huruvida det är myt eller sanning att män har en betydligt högre sexdrift än kvinnor? Vi som diskuterade är alla 35+, alla med en separation efter ett långvarigt förhållande bakom oss - och alla ansåg att vi trodde att det är en myt. Olika - ja, på många sätt, men inte högre. Dessutom sa vi - kanske baserat på egen erfarenhet, vad vet jag - att män som har "en fru som inte förstår honom" dvs inte vill rulla runt i halmen lika ofta som han kanske borde fråga sig varför hon inte vill det?

Kan det vara så att hon är trött av att dra större delen av hushållslasset samtidigt som hon jobbar heltid? Kan det vara så att hon kanske inte blir direkt upphetsad av att skura toagolvet som spraylackats av just den där mannen och just den där kroppsdelen? Kan det rent av vara så att det är själva MANNEN hon inte tänder på? Vad gör mannen då? Frågar han sin kvinna vad han kan göra för att avlasta henne - eller tjatar/gnäller han för att hon inte är villig?

Frågar han sig hur de ska kunna lösa det här gemensamt eller rycker han på axlarna, intalar sig att hans drift är högre än kvinnans och i allra värsta fall letar reda på en dam att ha vid sidan om, med just den ursäkten att "han är ju man"? Ja...jag vet inte. Det är aldrig ens fel att två inte kommer överens men mina parabolöron har hört det där lite för ofta nu för att jag ska kunna låta bli att göra en liten fundiluring kring det.....

men faktum är att det kan bli både bättre och sämre!

Igår hade jag en låååång dag. Med flow på "Grundutbildningenidatakunskapförfunktionshindrade" där jag tragglat mig igenom övningar jag gjort tuuuuuuuuuusental år och övningar jag inte hade en aning om att man kunde utföra i Word. På det hela taget fint alltså. Efter det var det planerat för en "tackåhej"middag för oss körtanter - nu ses vi ju inte organiserat förrän i september igen!

Fram tills dess hade jag treånhalv timme att fördriva - så vad gör man då om man är en Catt med totalt raserad ekonomi och därför föga varken möjlighet eller lust för shopping? Fönstershoppar en del så klart, provar sandaler (för dyra), går ner på "gubbdagis" för att se om där fanns någon lösning för min saligen avsomnade sändare till det trådlösa tangetbordet/musen (nej), nån kabel för överföring av bilder från mobil till dator (nej) samt slutligen parkerar sig på det enormt välrenoverade Stadsbiblioteket med en god bok.

Eller god förresten, det vet jag inte. Jag sprang på sista (?) delen av serien som börjar med "Gömda" och eftersom jag visste att de tidigare böckerna var lättlästa tänkte jag att den kunde vara lämplig för de 1½ timme som var kvar till det var dags för "middagsdejt". Jodå, den slank ju ner, men mycket mer var det verkligen inte heller!

Middagen då? Jooo DEN var kul! Tretton kvinntimmer i varierande åldrar på "fin" restaurang njöt, smackade och himlade sig över den goda maten - bäst av allt var nog genomgående att vi faktiskt inte behövde laga den själva, inte behöve skutta upp och ner för påfyllning och hämtning av diverse tillbehör utan kunde sitta stilla EN HEL måltid!! Och skrattade gjorde vi, till slut åt i stort sett vad som helst, spiknyktra en vanlig sketen tisdagskväll.....

Ett exempel på hur låg nivå humorn var på: T ställer sig upp för att fotografera. Stolarna är nog mer arkitektoniska underverk än bekväma, klädda med någon galonig skinnimitation som de är och T utbrister därför: "Usch, är det bara jag eller är det nån mer som är fuktig mellan benen?". Samfällt asgarv utbrister, sanningen är ju den att man får - som vissa personer i min bekantskapskrets skulle uttryck sig - "rövsvett" av plasten, men hennes omedvetna ordval var ju.......lite speciellt! Ja, på den vägen var det, ganska lång stund för när man äntligen fått sätta ner rumpan i goda vänners lag vill man ju inte bryta upp för tidigt.

Hemma led Ängelen av lappsjuka och lyckades ringa inte mindre än tre gånger för att efterfråga lilla mamman. Skönt att det finns någon som saknar en ibland*L*. Därför var det väl inte konstigt att hon fick fullständig babblomani när jag väl dök upp och till och med kom och knackade på min sovrumsdörr efter läggdags - det har nog inte hänt på....ja, jag vet inte hur många år. Det är gott att ha henne hemma igen!