Igår var en ruggig dag - alltför mycket snurrade alltför fort vilket fick till resultat att jag faktiskt blev hemskickad med orden: "Du känns inte så motiverad idag, vad sägs om att gå hem nu och komma tillbaka imorgon med nya tag?"

Det är just ett sådant jobb jag behöver - där den allmänna dagsformen får styra insatsen. Det är inte bara jag som skulle må väl av ett sådant jobb - de villkoren var de som angavs av i stort sett alla de sk sjukpensionärer (det finns ett annat mer PK ord som jag inte minns längre) som  i höstas tillfrågades om det ville tillbaka ut i arbetslivet igen. Föga förvånande kände sig det stora flertalet alienerade och ville visst då kunna jobba igen.

Bara några  småsaker krävdes för att det skulle bli möjligt: förstående arbetsgivare och kollegor, flexibilitet vad gällde både arbetsuppgifter och - tider samt en massiv insats från de instanser som kan ge hjälp att hitta den sorterns arbete. Finns det, och om det finns - är det inte något som vi alla har behov av oavsett hur kranka eller friska vi är? Speciellt i dagens lågkonjunktur........

På tal om att vara PK förresten så vill jag fortfarande kunna säga tex negerboll och rullstolsbunden och utvecklingsstörd och städerska  utan att betraktas som varken rasist eller framstegsfientlig. Jag tror att vi skjuter över mål många gånger i vår strävan att vara så korrekta som möjligt, och inser inte att det är SYNSÄTTET, snarare än ORDET som skapar fördomarna.....

Jag vet att jag numera av exet räknas som en "utomstående som inte har med hans och hans barns liv att göra" men det kan inte hjälpas att jag i vissa lägen tycker att jag på något vis borde underrättas. Av en slump fick jag veta att exet har legat på sjukhuset, i flera dagar. Han blev attackerad av en hund i tisdags - inte sonens bör tilläggas - och blev så illa tilltygad att han blev inlagd, opererad och gipsad. Han hävdar bestämt att det är hans eget fel att han blev attackerad och att inget bör göras åt hunden.

Det tycker inte jag. Jag vet att Ängelen varit med honom på besök hos hundens matte och jag vill inte att hon ska bli anfallen för att hunden ifråga fått för sig att det är okej att "leka" på det viset. Jag vill dessutom  i förväg få veta att min 16-åriga dotter lämnas ensam hemma på Valborgsmäss, årets näst största suparhelg för ungdomarna. Vän av ordning undrar naturligtvis varför jag inte själv tog reda på vart och hur hon tänkte fira? Jo, av den enkla anledning att det väcker ont blod när jag hör av mig till henne på hennes "pappaveckor" - min kontakt ses uppenbarligen som ett omyndigförklarande av en fullständigt kompetent far.

Jo men...så är det. Nu är hon här - och jag är lugn och trygg, åtminstone i 14 dagar.