Riktigt läskigt blev det idag på väg hem. Det är sällan jag känner mig rädd men det gjorde jag när jag hamnade sist i en bilkö om sju bilar, efter en "gubbe i hatt" som höll sisådär 75 - 80 på 90- vägen. Efter honom låg en bil som tryckte honom i häcken utan att försöka köra om, vilket naturligtvis gjorde det svårt för efterföljande bilar att hitta tid och plats för säkra omkörningar. När väl ett sådant tillfälle dök upp så kom från BAKOM MIG plötsligt en herre i övre medelåldern i ett nedcabbat knallrött potenspiller svischande och äventyrade oss alla genom att därmed köra om åtta bilar på ett bräde, inklusive dem som redan själva lagt ut blinkersen och därmed påbörjat sina omkörningar.

Tvärnitar, tutningar och förmodligen en massa skrik och svordomar inne i bilarna....i min också. Jag själv är väldigt noga med att hålla avstånd till framförvarande bil. Inte för att jag är så överdjävligt laglydig av mig utan av den enkla anledningen att jag blivit på körd bakifrån och vet vilket helvete det kan ställa till med. Idag hjälpte inte det - så fort jag hade lagom stor lucka framför mig så var där någon som smet upp och gled in i den. Och gubben i hatt tuffade glatt på längst fram i kön, förmodligen rätt obekymrad om vad han orsakade med sitt val av hastighet.  Efter en vänstersväng var det inte så många bilar kvar framför mig, men jag hade setti backspegeln att där var en fyra - fem bilar bakom mig, och sist i raden en mc.

Bäst vad det är vråååååååååååååååååååååååååålar det till i vänsterörat och där kommer mc:n, som alltså gör om samma bedrift som cabben, men den skillnaden att han inte riktigt hinner så långt som han har förväntat sig innan han får möte utan får _kasta_ sig in framför mig, så jag får ställa mig på bromsen och hoppashoppashoppas att bilen bakom mig gör detsamma. Strax därefter ska jag tackochlov svänga av från väg 23, nästan "safe home" och väldigt glad för det  - sådana där trafiksituationer mår jag inte väl av - jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig någonsin får så bråttom! Missförstå mig rätt - jag gillar också att köra (för) fort, men jag gör det när det är säkra trafiksituationer där man har lite mer överblick än vad det nånsin var på den här vägsträckan.

P.S Jag körde också om "gubben i hatt" (som inte var en gubbe i hatt utan en ung man i 25 - 30 årsåldern) när han saktade ner till 65 för att fortsätta hålla det kilometerlånga avståndet till framförvarande bil.  Han såg glad ut när jag körde förbi, jag undrar om det var premiärturen med nya bilen, eller om han hade en alldeles nyfödd baby därinne...eller kanske hela bilen lastad med ägg? Jag kommer aldrig att få veta - men nu är jag nedlugnad iallafall...

Ingenting ska man få bestämma själv, tänk att det alltid finns folk som vill ha ett ord med i laget.....*muttrar*

Nåväl, bortsett från det haver Catten idag varit på "Melodifest" - alla niondeklassare i kommunen har fått vara med och tävla med helt egna låtar och ett av de band som gick vidare var det som Ängelen spelar bas i!!!Nio tävlande bidrag hade genrep ikväll, mycket varierande både i utförande och innehåll. Alltifrån popschlager via visa, hiphop och reggae till riktigt growlande och sång a la Anette Olzon. Wow. Jag är imponerad!

Det märktes väl vilka ungar som lever för sin musik och vilka som "bara" lärt sig på musiklektionerna, men det är inte så väsentligt - det viktiga är att de har KUL, och bortsett från nervositeten verkade de ha det.*nynnar* "Musik, ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik!"

Imorgon går finalen av stapeln, men en riktig jury som ska bedöma innehåll, framförande, "hitkvaliteten" och kora en vinnare. Vad de vinner utöver äran minns jag inte *förvirrad*. Det var som sagt genrep och komframåsäjen jon berättade mest hur han tänkte kommaframåsäja imorgon....Men! Han berättade att det hela ska broadcastas via webb och så fort jag har fått tag på länken så kommer den upp här - för ni är såklart riktigt, riktigt nyfikna!?  ;-)

Edit: Det finns inte ekonomi att köpa plats på en server så man använder sig av en gratissida med alldeles för lite lina så tyvärr, tyvärr alla ni hundratusentals nyfikna som ville lyssna - det går inte =(

Djupdyket var ett igenkännande, något mitt undermedvetna visste ....

Jag befinner mig på en punkt där jag befann mig för ungefär ettåetthalvt år sedan. Prata, prata, prata, hela dagar och halva nätter, flera gånger om dagen och ibland flera timmar i taget. Prata, prata, prata, vilja, vilja, vilja.

Men över alltihop hänger känslan av att inte komma vidare. En sån upprepning vill jag inte vara med om. Så då går vi inte vidare. Punkt.

Det var en bra dag, om än inte hyperintensiv, idag på min "Grundläggande datautbildning för funktionshindrade" (jo, det kallas faktiskt så - ni kan inte rimligtvis skratta mer åt det än jag). Jag gjorde vad jag kunde för att engagera mig i läroboken, babblade förstrött på msn och hade en givande smskonversation (nä, jag säger ju att jag inte sliter ut mig på utbildningen), gick en sväng på Stortorget och kikade på torgkommersen i solen, kostade på mig en ny sorts vitt thé, mådde allmänt gott och fick så en inbjudan till nåt intressant: En "lyssnacirkel" hos M.

Tänkte verkligen gå på det, sinnet och själen längtade efter nåt nytt och intressant men så sa kroppen och hjärnan tvärstopp och jag fick ta en raincheck på det. Istället bestämde jag mig för en helt opretentiös fika hos snyggot Å och for iväg, rätt glad i hågen. Åmamman var där och vi babblade på en stund ute i solen i trädgårdmöblerna och successivt känner jag det komma krypande...svårmodet, eller vad man nu ska kalla det.

Inte ens ett besök på snyggots arbetsplats Styragården (en fantastisk liten handelsträdgård som jag verkligen kan rekommendera!) och ett tröstinköp av svarta (!) penséer lättade upp humöret och jag var nog för tillfället tyvärr inte så intresserad av snyggots trädgårdsplanering utan drog mig hemåt....och i bilen sa det svoooosch, ridå ner. Så pass att det blev som en fysisk smärta i hela kroppen, naturligtvis min vana trogen centrerad till magen.....

Märkligt - hur en alldeles helt okej dag kan förvandlas till tomma intet? Orkar ingenting, vill ingenting, tänker alldeles för mycket.

Men imorgon är en annan dag - då har Ängelen spelning på kvällen och jag tänker vara där, värsta entusiastiska deltidmamman och applådera frenetiskt åt min underbara ättelägg. Imorgon blir det bättre!

Dagens hade jag dock kunnat klara mig utan: Migrän.

Så här sett i lite perspektiv börjar den pyttelilla slumrande hypokondrikern inuti mig att fundera. Jag har aldrig någonsin haft migrän tidigare, jag vet egentligen inte hur migrän känns eller om man kan få det så där out of the blue men det var min enda tanke när jag vaknade nån gång runt femtiden i morse med en huvudvärk från helvetet som inte på något sätt mildrades av att jag rörde på mig och öppnade ögonen.

Om det nu inte är migrän, vad är det då? Hjärnmask? Mexikanska hoppande tumörer? De två cellerna som överbelastats igår under testet och nu kräver förstärkning eller åtminstone mutor i form av OHYGGLIGA mängder kolhydrater förklädda i chokladkakeform? Jag får nog minsann använda det som är kvar av den här dagen efter allt kvidande blandat med självömkan inemellan sömnattackerna till att Googla på mina symptom. Jag hoppas natruligtvis att det kommer att visa sig att jag lider av svår chokladbrist......

Jag använde en del av en annan dag till att hoppa runt och läsa era blogga och inser att jag i jämförelse är horribelt oduktig på att kommentera era kommentarer så därför: Massor av tack för de lyckönskningar, gratulationer och allmänna klokskaper ni skriver till mig - de gör det ÄNNU roligare att blogga =)

Eftersom det av märkliga anledningar inte gick att ta sig in på diagnossidan beslöt jag mig för att kasta mig ut i "skarpt läge" *L* Dristig likt få loggade jag istället framgångsrikt in på _det riktiga testet_ och loe and behold, jag gjorde det....

Och måstemåstemåste få skryta med resultatet: 90% rätt, där 75% var gräns för godkänt - gjort på 12 minuter av 30 tillåtna. Nu är det "bara" resten kvar......

 vara roligare.

Om det hade funkat att logga in och göra den där diagnosen vill säga....jag blev inte accepterad idag heller, vilket innebär att jag måste få ytterligare ett nytt lösen och sen vänta 24 timmar innan jag loggar in. Otroligt välfungerande system måste jag säga. Inte för att jag har någon brådska, i fredags kom äntligen min lille upptagne handläggariller på besök och då berättade han att jag "först och främst" är inskriven här till den 31 maj.

Det låter ju bra att ha heeeeela 1½ månads sysselsättning bokad, men om jag mest ska sitta av tiden och vänta på att saker som står utanför min kontroll ska fungera så blir det ju en tveksamt intressant sysselsättning. Missförstå mig rätt, till skillnad från en del andra som är här så har jag på eget bevåg föreslagit den här utbildningen och är alltså här på alldeles eget initiativ. Men jag tycker inte om när saker som egentligen borde vara lättlösta krånglar.

Ett "institut" som sysslar med att utbilda folk inom data på olika nivåer borde ha en välfungerande server - det är min ödmjuka åsikt i alla fall, samt personal som är tillgänglig när det som borde fungera inte gör det. I mitt - och många andras fall är information färskvara. Nu "läser jag i förväg" och lägger en massa ny kunskap ovanpå det jag ännu inte fått möjlighet att testa av och det känns tveksamt. Inte för att jag har något alternativ - jag kan ju inte gärna sitta och blogga hela dagarna, så mycket händer det inte i mitt liv och alla tankar jag tänker är inte för publicering.

Jag får väl ta mig en liten "bloggvandring" och se vad ni andra hittat på sen i morse *L*

har jag insett att jag i mångt och mycket trampat runt i samma hjulspår, gått samma vägar jag gått tidigare, tänkt om samma sorts tankar, haft svårt att släppa vissa saker. Tyvärr tror jag att många av oss gör på det viset - vi är lite grann fast i samma koncept och har svårt att ta oss ur det.

I helgen har jag fått lite nya insikter och vinklingar på saker och ting från folk jag inte riktigt väntat mig det av. Det säger lika mycket om dem som om mig, kanske nästan mer om mig.

Hursom haver - det är nyttigt med sådan utbyten, eller i mitt fall nästan enbart input. Jag ska ta det till mig, och förhoppningsvis kan jag hitta lite nya hjulspår allteftersom.....