Så var jag inflyttad!

eller ja, det krävde ju en del slit och släp också, av son och goda vänner men nu är jag på plats, sedan snart redan en hel vecka! Och vilken vecka det har varit - jag vet inte ens vad jag håller på med...gick som sagt men från jobbet på grund av vad jag identifierade som akut stress, vilade under onsdagen, torsdagen och halva fredagen innan jag under fredagseftermiddagen- och kvällen som sagt flyttade in. Försökte vila under dagen på lördagen inför sjungandet på Valborgskvällen men det gick sådär, var på plats i lånehuset redan vid 9-tiden för att städa/tömma det sista och sen var Ängelen och jag och shoppade tits and tats till både hennes och mitt boende innan det var dags att åka ut på landet igen inför sjung både i kyrka och vid bål + grillning efter det sistnämnda. Fast jag åkte hem rätt tidigt, jag var tydligen magnet för två styck äldre herrar som drabbades av en obändig lust att berätta för mig "hur det är" trots att det gällde ämnen som jag inte alls var intresserad av, och inte alls lyft. Den ena var dessutom rent pinsam då han om och om igen försökte övertyga mig om att Valborgstraditionen startats på grund av follks behov av att göra av sådant de städat bort från sina trädgårdar    Betydligt trevligare var att flera av killarna från det närbelägna HVB-hemmet för ensamkommande kom för att delta i firandet, och blev väl mötta och pratade med av Byhålebor i olika åldrar!

Söndagen har jag verkligen inte mycket minnen ifrån, men måndagens och tisdagens seminarier satte desto djupare spår, massor av relevant och intressant information från "Den globala skolan", Migrationsverket, Boverket, Regeringskansliet m.fl Intressanta och utvecklande fika- och lunchsamtal med personer från andra instanser som också var där för att ta in och processa. Inte ett dugg stressande, bara givande - och när jag väl kommit över bryderiet (och lite grann skammen) över att vara typ "ensam" där, som den enda representanten från min verksamhet var det riktigt skönt - att få sköta mig själv, inte hålla reda på nån annan än mig och vara typ fågelfri inom ramarna för seminarierna.

Men, eftersom samhället i dag ser ut som det gör ställdes mitt sista seminarie in, personen som skulle ha hållit det hade under föregående kväll fått ta emot så grava personhot att SÄPO gjorde bedömningen att det var bäst att hen avstod från offentliga framträdanden inom den närmaste tiden   

På onsdagsmorgonen lyfte jag så mig själv i nackhåren och stegade beslutsamt upp till min chef och förklarade för honom att jag inte accepterar att arbeta i det rådande arbetsklimatet, krävde förändringar och ändrat förhållningssätt och whoooop så höll han med och vi gjorde på stående fot en överenskommelse som ska underlätta för mig. Även kollegan (som är en superkollega, jag tokgillar verkligen att jobba med hen) inbjöds till en pratstund och jag hoppas och tror att hen inte tog åt sig personligen utan insåg att det är sant som jag säger: vårt mående, vår eventuella frånvaro samt fördelning av arbetsuppgifter då är _inte_ hens och mitt ansvar (och mitt mående inget jag anklagar hen för) utan en ledningsfråga.

Och whooop igen så var arbetsdagen slut och dags för helg! Inte för att jag helgat vilodagen så överdrivet, jag har varit hos min svärdotter och stöttat moraliskt och praktiskt hjälpt henne att packa ned, sortera ut och kasta massa saker (och skräp) från hennes lägenhet så att hon kan flytta in hos min son....som jag hade samma samtal med som jag hade med henne: att det inte är den med mest saker i sin ägo när en dör som vinner! De är fantastiska på att shoppa och när två hushåll ska slås ihop till ett, med två personer som inte är värlsbäst på att hålla ordning, men som bägge pga sina diagnoser är i stort behov av, och mår bäst av, ordning och reda och få saker (= få intryck) blir det nästan övermäktigt till och med för mig, som är världens bästa flyttrensare....

Men mycket har jag/vi lyckats med under dagen och nu är det kväll denna Kristi Himmelfärdsdag - imorgon är det arbetsdag igen och sen är det helg igen och jag har typ massor av saker att göra men ingen egen struktur eller planering, och knappast ingen ork kvar heller....nå, det kommer fler dagar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...