Jomen, jag klarade provet på andra modulen också.

Jupp - så är det =)

Det är inte, inte, INTE bra att snooza i tre kvart på morgonen.

Fast...om jag hinner göra det och är klar nu och ändå får en stund över för att snabb-blogga - då kanske det inte är så farligt? Dessutom hörde jag just på radion att belgiska forskare kommit fram till att vi nattugglor är smartare än morgonmänniskorna. Å andra sidan - när kom senast nåt gott från Belgien (förutom chokladen, som i sanningens nmn inte är så himla god utan ganska nougatig)? Jag menar; belgiska blå, pedofiler med hemliga rum och vad det nu varit.

Jag längtar efter nästa sovmorgon.........

En all- time - high, så sannolikt kommer nog aldrig någonting någonsin att bli igen?

Catten, en ökänd sportogillare av hög rang har tillbringat tid framför tv:n - som ju inte heller är någon favvosysselsättning - med att titta på "Olympic Golden Moments".....

*kollar tempen*

då jag allvarligt funderar på att försvinna. Nä, inte ta till "den slutgiltiga lösningen" utan...försvinna bara. Packa Escrutten med det absolut väsentligaste, tanka så krediten spricker och ge mig iväg. Det finns de som gör så. Frågan är hur de kommer tillbaka? Kommer de nånsin tillbaka - och om de inte gör det - hur klarar de då av saknaden?

Vi pratade om det igår, L och jag. Hur svårt det är att vara människa, hur den existensiella ångesten lätt tar över trots att man fått "sin vilja fram" - i bådas våra fall en skilsmässa som vi på varsitt håll både tagit initiativ till och trots motstånd drivit igenom. Hur omgivningen trott att man hjulat och jublat av glädje och hur lite med sanningen överensstämmande det har varit....och hur lätt det då hade varit att bara försvinna. Att inte ha ägodelar som "tynger ner" en, att överlämna ansvaret, skita i rubbet och bara ge sig av. L hade kunnat det - där fanns en ansvarsfull andra förälder, men för mig fanns det inte på kartan.

Det gör det nu, på sätt och vis. Jag skulle faktiskt kunna göra det - om jag hade varit hundraprocentigt säker på vart jag skulle ta vägen. Att göra som grabben i "Into the wild" är inte min grej, inte att hals över huvud överlämna mig till en annan person på nåd och onåd heller - jag är nog för mycket en "hands-on"människa och trygghetsnarkoman för det. Vi pratade om att emigrera häromnatten. Det skulle kunna funka. Men så dyker alla de där osäkerhetsfaktorerna upp igen: ungarna, jobb, ungarna, bostad, ungarna, försäkringar, ungarna osv osv.

Åsså sitter jag här istället, och är duktig vanlig människa: jag har tvättat, diskat och pliktringt moråfar. Bizznizz as usual. Är det sant att man blir fegare ju äldre man blir? Eller att "det är aldrig för sent"?

För alla som väntat med spänning i hjärta och själ kan jag nu lägga ut länken till "Alvesta Sångkåntest" http://www.mogulus.com/edusmart.

Att kika på den blir väl ungefär lika intressant som att komma hem till bekanta och titta på deras diabilder/super8/digitalfilmer (beroende på vilket årtionde man är uppvuxen i) på familjen och deras semesterresa till Kolmården eller Thailand...men för er som nån gång skulle orka och vilja så: traggla er igenom det långa inledande partiet med stillbilder och ett gnisslande elgitarrgnäll och skåda:

Det första bandet som kliver upp på scen (som komframåsäjen påstår är det andra) är Sex Askar med låten 4.5 Det är min lilla, söta och rara Ängel som kliver fram i skotskrutig underbust, muskort kjol och kängor....och deras sångare som inleder med att berätta för publiken att de "inte har världens höjdarlåt, och fel gitarrkille" och avslutar med att säga att "låten inte är så kul att sjunga, men", trots att han i stort sett skrivit den själv...... *ser förvirrad ut*. Måste ha gjort ett höjdarintryck på både publik och jury?

Jaja...ungar liksom - men för mig som mäkta stolt moder som aldrig själv ägt en filmkamera av någon sort var det i allafall kul att se =)

Jupp, lite så kändes det när L messade och frågade om jag ville komma och grilla. Självklart ville jag det - då slapp jag ju tvätta, vilket annars var planen 15 - 19 idag. Kuligare kan man ha en lördagseftermiddag, har jag hört.

Vi brassade klyftpotatis med massa morötter, lök och naturligtvis broccoli *fnissar*, marinerade karrékotletter och mekkade sallad, grillade till perfekt och sen åtåtåtåtåtåtåt vi....Tänk vad mycket kuligare det är att laga mat (och äta) när man slipper göra det ensam! Massamycket med prat blev det också - skojiga berättelser och känsliga bitar i en salig blandning, sol och mjuk kissekatt på altanen och på slutänden också en kopp thé i soffan.

Vilken tur jag har som slapp tvätta idag =)

(Jag ska göra det imorgon istället, men söndagskvällar är ändå en boredom så det är lugnt)

Det är vår!

Jupp. Det är det. Då ska man gå ut i soooolen. Man ska så jäkla mycket.

Tänk om jag hellre vill sitta här, och lukta på blommorna då? 

Då gör jag det - liksom =)