Häromdagen fick jag en "avi om ett stort brev". Hmmm liksom, vad kan det vara? Jag har inte beställt någonting någonstans ifrån, bidraget räcker inte till det hur mycket nytt jag än kan tycka att jag behöver. Min födelsedag har passerat med råge, så nån prepent kan det inte vara. Kan det vara så illa att inkassokrav numera skickas ut för avhämtning, eller är det nån som har stämt mig och jag ska hämta ut en delgivning? Jag vet inte hur sådant fungerar - men man har väl sett på tv hur det går till i det stora landet i väst? 

Avin om det stora brevet har därför fått stå i mitt kök, jag har betraktat den då och då - ömsom med nyfikenhet och ömsom med lätt ågren. Idag tog nyfikenheten över, det fick vara en delgivning om det ville det, jag har inget som nån vill ha ändå....

Det var varken inkasso eller stämning! Tack rara M, nu kan jag ÄNTLIGEN telefonera mer än bara (!) 40 minuter innan min trådlösa börjar pipa hysteriskt och varna för att batteriet är på upphällningen! Jag tar det dessutom som en liten vink - och så fort jag har listat ut hur man gör för att komma ut på linjen ska jag inviga luren med att ringa dig....=) 

bara bli ett inlägg till, Katarina men det här är det inte så mycket att läsa i *L* Jag bara älskar den här låten - credd till Ängelen som visar sin mammaCatt så mycket bra musik. Dra på volymen ordentligt nu hörrni!

När jag bara bloggvandrar mer och mer...och läser din blogg, och din blogg, och kollar dina blogglänkar och hittar en tänkvärd gumma till...(varför hittar jag så få bloggubbar, bloggar de inte eller är de inte tänkvärda?). Nu har jag tappat räkningen på alla bloggar jag "måste" kika in på i stort sett varje dag - och en hel del av er hänger liksom ihop...ni är syskon, kompisar, arbetskamrater och refererar till varandra och mina bloggvandringar blir bara längre och vidlyftigare......

Till slut kommer jag inte att hinna göra nånting annat än att läsa, komentera och blogga själv, och hur går det då med bidraget? Småländske Jenz blev uppsagd från sitt jobb och fick chansen att flytta sin blogg från en för mig okänd portal till den lokala tidningen. Han får inget betalt, ingen dator, har ingen arbetsplats på tidningen utan sitter hemma på sin "lediga" tid och bloggar, för rons och sysslesättningens skull om sin situation som friställd. Detta fick hans A-kasseavdelning nys om och vill göra avdrag på hans A-kassa eftersom han enligt dem "inte står till arbetsmarknadens förfogande på heltid" då han bloggar....

Att han de facto bloggar eftersom han inte har något annat att göra, att han inställer sig på de möten han är kallad till, att han söker de jobb han blir anvisad - det spelar tydligen mindre roll i den här helt hyoptetiska situationen. Jenz funderar själv kring vad det innebär för de arbetslösa som tex tränar dotterns knattelag i fotboll, eller som sitter som ledamot i den lokala bostadsrättsföreningen. Läs här om ni också känner er brottsliga: http://www.smp.se/blogg/sokaren/

Och btw: nån dag ska jag lägga upp länkar till era bloggar.....jag vet bara inte om det är ok att göra det utan att be om lov först? Finns det nån som kan utfärda allmän amnsesti för sånt?

för att bli en liten aningens aning hälsosammare så har jag börjat att parkera min lilla Escrutt lite avsides i StoraStaden och sen promenera till centrum, sån där nyttig "vardagsmotion" ni vet.

Promenaden är vacker, den går en bit längs den lilla sjön som Staden fått sitt namn av och där har det gjort oerhärt vackert - där finns en "boardwalk", parkbänkar i mängder, fontäner och skulpturer. När jag viker av från strandpromenaden kommer jag in i den park som fått namn efter blomsterkonungen och där är minst lika vackert. Underbara planteringar - just nu med drivor av penséer, funchia som just övergått från den där första lila tonen till späd grön i knoppen, välkrattade gångar, en vattenlek och Stadens näst största (och handikappanpassade) lekpark, pergolor, bänkar och en liten scen där det hålls allsångskvällar på sommaren.

Sedan våren exploderat här i södern vimlar det av folk här, både i parken och längs sjön. De sitter på bänkar, liggar på filtar, gottar sig i pergolorna och det ser så oerhört trivsamt ut. Trivsammast av alla ser naturligtvis de förälskade paren ut där de går, står, sitter eller promenerar. Jag tittar på dem, ler lite smått och funderar på om det bara är nyförälskade ungdomar som gör sånt där - njuter av solen, värmen och varandras sällskap.

Till er som har den stora förmånen av att ha en älskad i er närhet: tar ni vara på det här, går ni också ut på promenad, njuter av solen och sällskapet och lägger "måstena" åt sidan? Ibland tänker jag på att det kanske var det man skulle ha gjort, struntat i dammsugningen och bäddningen och gått ut och bara varit. Kanske hade det inte varit räddningen men det hade förmodligen inte heller försämrat någonting. I fortsättningen ska jag lägga mig MYCKET vinn om att bara vara.

Det finns en textrad ur Marie Fredrikssons sång "Ännu doftar kärlek" som lyder: "För ännu doftar kärlek och hoppet blir till tro, Ännu blåser vindar som stillar sig till ro"

Just det där sista, att "stilla sig till ro" tror jag är viktigt, väldigt viktigt......

Jomen, jag klarade provet på andra modulen också.

Jupp - så är det =)

Det är inte, inte, INTE bra att snooza i tre kvart på morgonen.

Fast...om jag hinner göra det och är klar nu och ändå får en stund över för att snabb-blogga - då kanske det inte är så farligt? Dessutom hörde jag just på radion att belgiska forskare kommit fram till att vi nattugglor är smartare än morgonmänniskorna. Å andra sidan - när kom senast nåt gott från Belgien (förutom chokladen, som i sanningens nmn inte är så himla god utan ganska nougatig)? Jag menar; belgiska blå, pedofiler med hemliga rum och vad det nu varit.

Jag längtar efter nästa sovmorgon.........