med varandra i våningen ovanför. Så sjöng han, Kjell Höglund. Det gör inte jag, tack och lov. Däremot hör jag hur den lilla mamman med babyn flyttar. Eller inte direkt hon heller utan en flyttfirma.Klokt av henne - jag minns hur det var då, för snart 18 år sedan när vi flyttade med en tvååring och en fyramånaders baby. Inte så långt - från marklägenheten till "fallfärdiga rucklet", dvs ungefär en kilometer i byhålan men allt skulle ju både packas och flyttas trots den korta distansen.

Jag hade gärna haft en flyttfirma till hjälp. Jag hade ju i och för sig (som alltid) lillefar, och trakten byfåne erbjöd sig att "ta hand" om min böcker om jag inte ville ha kvar dem (!) men ändå - vilket lyx att slippa bära dessa tunga bokkassar (minns du dem, snyggot Å?). Fast det kostar ju. Jag hoppas att den lilla mamman och hennes baby hittat nåt bra ställe att bo på, inte på tredje våningen nu till våren, utan nånstans med en gräsplätt så den lille kan krypa runt i solen.

Undrar vem som kommer näst i den lägenheten, den enda som bytt hyresgäst sedan jag flyttade in - dvs fyra gånger sedan december -06. Jag undrar om det blir någon som vågar hälsa på mig i svalen?

Ba'fatt - så kommer han här: Kjelle!

Idag har jag roat mig med ett litet massutskick (jag vet att de två orden är motpoler, men det är min blogg och jag bestämmer vad jag vill skriva *L*) till en del elever. Som "bonus" skulle de få ett litet presentkort på resor med lokaltrafiken och av en slump kände jag igen ett av namnen från klassen jag fotade - eller snarare INTE fotade, vad gäller den här gossen. Mentorn ifrågasatte hans behov av APU-bricka eftersom hon menade att han nästan aldrig var i skolan och jag kollade hans närvaro. Eller rättare sagt frånvaro - gossen ifråga låg på en frånvaroprocent på 54.

Men han var inte värst - en liten tjej hade 64% frånvaro under terminen och flera andra låg på klart över den nivå som innebär att CSN inte betalar ut något studiebidrag. Man kan ju ha olika sorters frånvaro - giltig och ogiltig och det kan man ju också reflektera kring. En tjej hade 34% frånvaro och den mesta var giltig - dvs sjukdom och ledighet. I hennes fall var över 30% ledighet, hur tänker man då som förälder - terminen är inte långt gången och du har begärt ut så mycket ledighet för din ungdom - och hur tänker mentorn som godkänner ledigheten?

Naturligtvis kan det ju vara ett väldigt speciellt fall, sjukdomar och dödsfall i familjen osv så jag ska inte rakt av säga att det är fel men nog undrar jag. Det där med ledighet är ett känsligt kapitel förstod jag häromdagen när några lärare satt och berättade om sina förestående skidresor och jag ifrågasatte varför de inte passade på att åka när det ändå var sportlov förra veckan och både de och deras barn redan var lediga. Svaret jag fick var höjda ögonbryn och utropet: "Vet du hur mycket dyrare det är att åka vecka 8?!" Jodå, det är jag väl medveten om men so what liksom? Då får du väl helt enkelt spara lite längre tid? Extra ledighet innebär extra frånvaro från undervisningen och det är inte så hemskt många som lägger två strån i kors för att hämta in det de missat...men om lärarna själva inte bryr sig, varför ska jag.......