Idag fick jag det första samtalet till min alldeles egna anknytning 5077. Det var arbetsterapeuten A som ville komma och titta på min arbetsplats och det fick hon så gärna. Hon konstaterade snabbt att jag sitter som en kratta - och för att vara helt ärlig så behöver man inte vara arbetsterapeut för att se det. Sitta "rakt upp och ner" är något jag är urdålig på och min hållning är inte precis skapad av att jag gått runt med en bok på skallen. Men efter en vecka dåligt sittande känner jag av det så vi kom överens om att jag redan imorgon ska infinna mig för att prova ut en annan stol och något som jag uppfattade att hon kallade en mousetrap....

Förhoppningsvis låter det värre än vad det är men det ska visst vara nån slags pekmojsplatta att använda istället för den traditionella datamusen <---*förtydligar för säkerhets skull* Allt som gör sittandet mer uthärdligt mottages tacksamt. Tyvärr har jag upptäckt att den "döda fläcken" jag har på mitt lår blir ännu dödare av att jag sitter så mycket, men det är förhoppningsvis avhjälpt med en bra och rätt inställd stol det också.

Det märktes med all önskvärd tydlighet att buset har roat sig i helgen - skolan och den bedvidliggande fritidsgården har (omigen) fått agera klotterplank. Den här gången har de förmodligen sniffat lika mycket som de sprejat för den här gången var det idel tags och polisen har ju ett nätt litet tagregister så att få fatt de ansvariga lär förhoppningsvis inte bli så svårt. Idag tror jag att det värsta straff de kan få är att utsättas för K, caféteriaföreståndaren - den vrede hon uppvisade är fullt jämförbar med styrkan hos orkanen Katrina. Samtidigt tror jag att just det vore effektivare än vare sig böter eller några timmars samhällstjänst, hon gillar ungarna och de gillar henne - hon är ju en av de där "ofarliga, neutrala" vuxna som finns på skolan men hon är långt ifrån kravlös för det. Ömsesidig respekt är det som gäller, och det är nog grunden för alla relationer även om långt ifrån alla lyckas nå dit.

Nu ska iallafall jag respektera min ömmande handled och avvika från datorn, det finns fortfarande olästa böcker på mitt sängbord!

aha- upplevelser och välsignade ingivelser i sömnen? I så fall har jag fått det inatt för jag vaknade starkare och helare än på länge, jag mår riktigt gott så här på morgonkröken. Ett alternativ till nattliga metamorfoser är så klart att de senaste veckornas händelser och samtal har mognat inom mig och att gårdagens "sammanfattning" med E blev på något vis den positiva motsvarigheten till "droppen som får bägaren att rinna över".

Så mycket har stillnat nu, en hel del står klart - jag är i fas med mig själv på ett sätt jag inte varit på många herrans år nu när vissa beslut är fattade. Ingenting är oåterkalleligt förstås - men då är det JAG som ska vara återkallaren, ingen annan!