Jag är ingen rockstjärna som Pink men ändå......Någon liten skabbig fågel viskade slemmigt sensationslystet i mitt öra att "Du vet väl att ditt ex läser din blogg".

Jaha?

Min blogg är publik, vem som vill kan och får läsa den och tycka och tänka vad som helst om innehållet. Punkt.

Men för att spä på sensationerna så kan jag ju berätta att han kom 2½ timme försent till festen igår och väl där kläckte han mer än ett mediokert "skämt" som det skrattades tveksamt åt. Till mig hade han ingenting alls att säga , inte förrän det var dags att gå och han kände sig tvungen att berätta att han har en gratishäst på G åt Ängelen. Verkligen kul, hon har önskat sig en häst sedan hon var sju och många, många gånger har han hittat hästar på Blocket eller hos "bekanta" men alla gångerna har det av en eller annan anledning inte blivit något av. Varje gång har jag sett hoppet tändas, men lite svagare för varje tillfälle.

Nu är det ett tag sedan det inträffade senast och jag kände inatt att alla de där frågorna jag ville ställa om hästen, ekonomin kring den, skötseln av den osv fick vänta. Jag vill inte hjälpa till att bygga luftslott men jag vill inte heller alltid vara den jordnära tråkmorsan som skjuter dem i sank så jag höll tand för tunga. Det kunde så klart inte han. Imorse väckte han Ängelen med ett knapphändigt sms med den lilla info han hade - en hel massa "om" och "kansken". Som väntat blev hon jätteglad, och jag förstår henne, men jag vet ju också att även om man får en häst till skänks så innebär det ju inte att det inte blir utgifter längre fram.

Även om man (kanske) får stalla upp den (gratis) hos vänner så behöver den ju äta. Den behöver försäkras. Den behöver skos. Man ska ha tid och möjlighet att sköta den, även de veckor man inte bor hos pappa, även om man under gymnasietiden planerat att flytta ännu längre bort från pappas byhåla och bo med mamma på heltid...... och där är väl kanske kärnpunkten i det hela. Om hon fortsätter att bo växelvis kan hon inte ta hand om sin häst som hon uppmanades lova att göra under de närmaste 20 åren. Då måste hon bo på heltid hos pappa. Sug på den ni, och fundera också en stund på uttrycket "att köpa sina barn"........

Diskussionen om nytimade skilsmässor i byhålorna kom upp mer än en gång under festen igår, likaså snacket om manligt vs. kvinnligt och en av männen sade - som han tyckte väldigt triumferande:  "Tänk att vi är så jävliga, och ändå har ni oss kvar". Jag tittade honom i ögonen och sade väldigt tyst att

"Nä, en del av oss har större självbevarelsedrift än så". Sen dog det trista samtalsämnet ut.

Jag vet - jag är en häxa, men det är först nu som jag börjar kunna älska mig själv - parallell i det kanske?