en stund från arkiveringen....

igår var en lång dag, först "vanlig arbetsdag", sen PK (som för en gångs skull i min blogg inte betyder politiskt korrekt, utan personalkonferens) och efter det körövning med årsmöte. Igår begick jag premiär på jobbet med att vara "provvakt" för en gäng tjejer på Barn- och Fritidsprogrammet. De skulle ha varit 21, 12 dök upp, varav två högljutt annonserade att de minsann inte tänkte skriva provet eftersom de "knappt visste om att det skulle va", fyra av de resterande hade inte med sig penna och blev omåttligt överraskade när jag hänvisade dem till att gå och hämta det och inte halade fram lånepennor ur bakfickan.

Tio små provskrivare satte sig så för att fundera - en av dem fick problem redan på första uppgiften och tillkallade mig. När jag dels förklarade att jag inte fick hjälpa mer än vad jag gjorde, och dels inte kunde blev lilla damen f*rb*nn*d, skällde en stund och lämnade därefter ett blank papper efter sig när hon ganska omgående därefter drog. De nio som blev kvar suckade, pustade, pillrade sig i håret, vände och vred sig på stolarna och flera av dem svor mer eller mindre lågmält och uttrycksfullt. Jag förstår dem - ekvationsräkning var inte min favoritsysselsättning heller!

PK:n var intressant, den inleddes med att yours truly fick göra en presentation av sig själv - den skulle ha varit kort, men ni känner ju mig ;-) Därefter redogjorde tf rektor för skolverkets titt på skolan och det var....intressant, så även den efterföljande diskussionen. Men allra mest intressant var presentationen av de nyantagna trivselreglerna, eller snarare hur snacket gick runt dem och vilka reprimander och påföljder man som lärare har att ta till om/när dessa regler (som elevrådet varit med om att utforma och därefter godkänt) inte följs. Alla lärare har olika metoder, alla lärare har olika åsikter och med tanke på att de är olika individer är det ju knappast underligt men milt sagt förvirrande för eleverna.

Nu menar jag inte att alla ungar i tonåren är manipulativa av naturen men hittar man luckor utnyttjar man dem naturligtvis, vissa lite mer än andra och där kom också funderingarna om det här med att som vuxen vara ett föredöme in....Lite skämtsamt brukar man ju säga "gör inte som jag gör utan som jag säger att du ska göra", men riktigt så enkelt är det kanske inte? Vi är ju de som ska visa vägen in i vuxensamhället och det låter juu gott och väl - men hur långt ska man gå och hur mycket ska man egentligen kunna begära att ungdomar i 16 till 19 årsåldern ska ha med sig alla redan?

Ta en sån enkel sak som att äta. Det borde man väl kunna i den åldern? Nänä, ta inget för givet - igår rapporterade husmor att några okända individer roat sig med att mosa kokt potatis på en tegelvägg inne i matsalen. Tänk er själva hur lättstädat det är - helt bortsett från hur underligt det är att ens koma på tanken? Vem av ungarna skulle göra detsamma hemma i familjens kök? är det någon av dem som fattar att städningen av det kommer att betalas med pengar ur förvaltningens redan väldigt ansträngda budget, det likväl som städningen av en av toaletterna som i vintras kletats in med avföring så illa att en saneringsfirma anlitades.

Är det någon som berättar för dem att det är så det fungerar - att det så att säga är samma pengar? När jag gick på högstadiet var det en populär hobby för vissa att "plugga skåp" - man tryckte helt sonika in en tändsticcka i skåplåset och bröt av den så nära ytan som möjligt. Det kostade en del att åtgärda låsen och rektor tröttnade snabbt på den utgiften och gjorde nästintill övertydliga schematiska uträkningar som han med stapeldiagram åskådliggjorde på en vägg i skolan. Där visades sedan månad för månad hur mycket vår skadegörelse påverkade verksamheten i övrigt och sakta men säkert sjönk den. Till och med så mycket att man skapade en ny tradition där i mitten på 80-talet - om skadegörelsen understeg en viss summa så bjöd skolan niondeklassen på en avslutningsfest.Hot och mutor, hot och mutor.....men det funkade iallafall, då!

Årsmöte så, sist på en i övrigt lång dag och jag erkänner villigt att jag var mer än förvirrad och inte i skick för min för övrigt något blygsamma roll som ordförande - vissa punkter på dagordningen föll bort och ersattes med seriöst skitsnack och babbel från min sida, tur jag har min hjälphjärna, extramamma och högra vänsterhand E-L vid min sida i sådana lägen! Vi tog oss igenom förhandlignarna i rätt oskadat skick mumsande smörgåstårta parallellt och så var det bestyret över och done with för i år.

Smörgåstårtan ja, jag skyller hejdlöst på den vad gäller mina mardrömmar inatt då vi blev invaderade av en hop härjande hunner som ville stjäla E-L:s bil och använde en väderkvarn som katapult för att göra sig av med oliktänkande......*sucka* Idag går jag hem tidigare - jag ska försöka shoppa lämplig 18- årspresent till P17 som jag f.ö inte kommit på nåt lämpligare bloggsmeknamn på.

Dags att fortsätta arkivera ansökningshandlingar!

Smörgåstårta intagen efter kl 18.00 skapar mardrömmar. Jag hade hellre sovit gott =(