Hon vaknade till slut, Ängelen - efter att ha sovit i sexton timmar.....fortfarande lika grodig på rösten och en snabbtitt i halsen avslöjade för mig tonsiller som lös med ett pulserande rött sken. Ett tag funderade jag på om det var utomjordingarna som landat men jag besinnade mig och insåg att det var ett par ordentligt inflammerade/infekterade (?) halsmandlar jag såg. Samtidigt slog mig en ännu mer skrämmande tanke: tänk om det inte är halsfluss igen utan körtelfeber igen!? Då snackar vi alltså inte penicillinkur och pigg efter tre dagar utan uppemot fyra veckors konvalecens...

Jourläkarcentralen accepterade min hemställan om att få inställa oss med förbehållet att de inte kunde garantera att den tid vi anvisades skulle bli den tid vi fick träffa en läkare. Jag ska inte gnälla på sjukvården, men jag kan säga att vi hade lite väntetid......fast den uppvägdes av det relativt glädjande beskedet att svalgprovet var positivt - alltså halsfluss. Samt det faktum att vi fick två dagars kur med oss hem i en liten påse för att slippa gå ner och ställa oss utanför jourapoteket och vänta på att det skulle öppna för kvällen. Den kvinnliga och JÄTTESKÅNSKA läkaren var snabb, effektiv och oerhört trevlig!

Nu håller vi ALLA (det där var alltså en uppmaning) tummar och tår för att inga övriga medlemmar av hushållet drabbas av de elaka bassiluskerna! Jag orkar inte vara sjuk igen liksom.......

på att den sjuka Ängelen ska vakna så vi kan kolla hennes status och ev åka till jourläkaren läser jag bloggar...och hittar såklart en sån där rad med frågor som jag bara måste......

1. Var är din mobiltelefon? I mitt knä

2. Var är din äkta hälft? Jag har bara oäkta hälfter....

3. Ditt hår? Hysteriskt rufsigt och i extremt behov av en klippning

4. Din mamma? Därborta *pekar*

5. Din pappa? Också därborta

6. Det bästa du vet? Att ha bradagar

7. Din dröm inatt? Drömmer jag?

8. Din dröm/ditt mål? Gottigheter och bradagar

9. Rummet du är i? Är dammigt och surrar av spyflugan i fönstret

10. Din hobby? Sjunga och läsa, fast läsa är ingen hobby utan livsnödvändigt!

11. Din skräck? Irrationell...oftast...

12. Var vill du vara om 6 år? Nöjd, i mig själv

13. Var var du igår kväll? Hemma kroppsligen

14. Vad du inte är? Fokuserad och tvärsäker

15. En sak du önskar dig? Just nu - att Änglen blir frisk ASAP och att utflykten imorgon blir av....

16. Var växte du upp? Alltid på fel plats

19. Det sista du gjorde? Senaste: kopierade den här texten. Det sista har jag förhoppningsvis inte gjort än på länge, länge!

20. Dina kläder? Hänger i garderoben och krymper

21. Din TV? Dammig, gammal, tjock och oftast avstängd (rätt lik mig)

22. Ditt/dina husdjur? Bor nån annanstans nu :(

23. Din dator? Alltid igång - full med saker jag borde säkerhetskopiera

24. Ditt humör? Upp och ner....

25. Saknar någon? Alltid, oklart vem och varför....

26. Din bil? Min? Nej...mammas

27. Något du inte har på dig? Sällan strumpor, aldrig guld

28. Favoritaffär? Jag har slutat handla

29. Din sommar? So far, so good! =)

30. Älskar någon? Alltid; ungarna!

31. Favoritfärg? Svart är ingen färg sägs det...

32. När skrattade du senast? Igår...åt T, tokfjant där....;-)

33. När grät du senast? Vill man minnas det?

På måndag ska Ängelen börja sitt sommarjobb. Hon är en av dem som haft turen att få ett kommunalt sådant i tre veckor på dagis i sin pappas byhåla. Inte för att hon älskar ungar precis, men 10 veckors sommarlov är lite långt utan sysselsättning, och pengar är ju alltid välkomna!

Ikväll kom hon hem med tårblanka ögon och lät återigen som en groda. Jävla, jävla, jävla halsfluss! Nu är det MammaCatten som tänker KRÄVA en tonsillektomi! BASTA!!!

Idag var väl en mindre bra dag. Jag har aldrig lidit av PMS - däremot har jag nog tendenser till EfterMS....känslosamt har det varit. Tur att L ringde så jag fick gnälla av mig lite =) Nu är jag lite mer back on track, det är nog lite labrador över mig: jag ruskar på mig och skakar det av mig. Med tiden har jag ju tack och lov kommit på att väldigt lite blir bättre för att man grubblar och grottar ner sig i det som bekymrar en. Marc Levengoods mormor sa det så bra: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare!"

Bryta ihop är väl lite mycket sagt för min del, men jag har (återigen) funderat lite över mig, mina val  och mina prioriteringar här i livet - vad det ger och vad det kostar. Inte för att jag har kommit fram till något - för det mesta lever jag i stort sett som jag vill och tycker att livet är toppen, men på mina EMS- dagar svindlar och vindlar tankarna omkring och jag blir bläääähig.

Det är idag jag ska plocka fram de där bradagarna jag samlat på, suga lite göttigt till ur dem och känna att jag egentligen har det riktigt fint =)

P.S Jag VET att det finns flera av er jag gärna får ringa när jag har sådana här dagar - men ni vet också att jag inte kan.....be om hjälp är fortfarande oerhört svårt.

Vi är några tanter som känt varandra i hialösa tjugo år! Vi har barn i ungefär samma åldrar och det var det som ursprungligen förde oss samman. I har tre: P23, F21 och P19, G har tre; F21, F19 och P17, L har tre; P26, F21 och P15, M har två; F19 och P15, jag har tre: P20, P18 och F16. Det blev en del ungar på festerna förr i tiden som ni förstår.....

Vi var alla fem hemmamammor i skiftande åldrar - nu mellan 42 och 51 - och under en del år och för att nån gång komma bort från dagligt nästorkande, blöjbytande och konfliktlösning började vi fira våra födelsedagar tillsammans. Fem hela kvällar per år fick vi gå hemifrån och i hyfsad lugn och ro ha en "tjejkväll". Vi fyller lagom utspritt; mars, april, maj, juni och augusti och i flera år har vi lyckats fira oss. Ibland hemma, ibland på lokal - men alltid lika trevligt! På senare tid har vi setts mer och mer sällan vid andra tillfällen, ungarna har inte längre varit den naturliga kontaktvägen i takt med att de vuxit upp och ibland ifrån varandra. Men vi har fortsatt att fira födelsedagar...

Utom i år. Istället har barnen prioriterats - som så ofta för oss kvinnor. Det har varit tre studenter och två konfirmationer vid ungefär samma tillfälle och krutet har lagts där istället. Men ikväll fick vi äntligen till det - tack vare M som ihärdigt ringt runt och sett till att samordna en knytkalascykelpicnic. Naturligtvis regnade det....men det hejdade oss faktiskt inte det minsta - istället för att fortsätta picnicen i skogsbacken vid sjön cyklade vi helt sonika vidare till hembygsparkens dansbana och satte oss på scenen där vi fortsatte att mumsa i oss läckerheter och skratta i flera timmar, tills myggen blev oss övermäktigt hungriga =( 

Jag önskar att jag hade bilder att visa er, men mina vänner har en hälsosam men (enligt min åsikt) något överdriven respekt för "Internätet" och vill inte ha bilder på sig utlagda där - oavsett hur respektabel siten är. Jag respekterar det fullt ut, även om jag tycker att det är synd - det hade varit kul att visa hur roligt fem halvgamla kvinnor kan ha tillsammans, med enkla medel och helt alkoholfritt....

Jobbiga dagar...mycket känslor, en del tårar....

Jag är glad att det inte är jag som är tonåring och mitt uppe i värsta förälskelsen. Det gör ont när knoppar (och hjärtan) brister och en mammas tröst räcker inte alltid till. Det gör ont det också - att inte räcka till, att inte lik som när de var små kunna lösa, blåsa på det onda, fixa och dona så att allt blir bra igen......

De bra dagarna alltså - igår var en till =)

P18 kom hit med mera fläderblommor och så silade vi av den färdiga saften - det blev mer än vad jag trott och i år var ett smakrikt år, dvs saften blev stark! Naturligtvis hade han med sig sitt "Risk"spel och faktum är att vi lyckades nästan klura ut regelverket - tillräckligt för att spela i flera timmar åtminstone, ända tills vi enades om att vi inte orkade mer och det blev oavgjort. Ingen av oss vill ju förlora liksom *L* Vi tog speltimeout och käkade lunch på balkongen i solen och tyvärr blåsten....

Sen övergick vi till gamla goa Skip-Bo:t, det tröttnar vi aldrig på och mitt i spelyran kom kära E och hälsade på med wienerbröd! Jag kostade på mig att äta ett halvt, men när E hade åkt hem drog jag med P18 på promenad och jisses i min lilla låda vilket tempo den grabben har *pustar*. Det var skönt men det kostade mig ett skoskav på ett nytt mysko ställe: mellan pektån och långtån?

Nu sitter han i min soffa och plöjer dvd-filmer, jag tror bestämt inte att han vill åka hem inatt.......

Bildbevis från lunchen:

som en fis i morgondimman, med packning som i omfattning kunde motsvara en safari under tre månader. Efter vissa diskussioner om huruvida resmålet skulle bli Tokholmen eller Skagen (jag gissar fördomsfullt att de äldre ville söderut och de yngre norrut) vann storstadens lockelser. Att Ängelen har 17 spänn kvar på bankkortet bekymrade henne föga, hon var lovad mat och tältplats och det var nog för henne - och det är ju bra det.

Bra har jag också haft det, en knapp kvart efter Ängelens avfärd klev A in genom min dörr, strax därefter klev vi ut och tog en långpromenad. Så trivsamt det var med sällskap på rundan, den gick ungefär tre gånger lättare att gå med lite socialt prat. Sen blev det mera prat och massa kaffe, en vända till affären där A handlade ingredienser till en maffig sallad som vi svängde ihop tillsammans, avåt och njöt. Sen höll vi på att somna. Tupplurande kändes inte alls aktuellt så för att rycka upp oss gick vi en promenad till....hassegu vad nyttiga vi har varit idag!!

Imorgon åker A på semester till Tokholm, exet är där och jobbar, Ängelen är där - visst vore det typiskt om de stötte ihop i enlighet med principen att "världen är liten"?