Tro inte på något sätt att jag beklagar mig, jag har haft det helt fantastiskt på min semester - men det är bara att konstatera att man inte är en tonåring med tonåringars återhämtningsförmåga längre....

Gårdagen tillbringade jag pendlande mellan sängen, soffan och väldigt korta stunder även datorn, ständigt gäspande. Högt räknat har jag nog sovit i snitt tre timmar/natt under min bortavaro, thanks to snarkande sällskap och två av nätterna även en ständigt kuttrande och sällskapssjuk turturduva. Det är för lite för en Catt!

Idag masade jag mig upp på tantcykeln och cyklade hela långa 300 meterna bort till den lokala matbutiken. Jag hade gärna avstått, men det var tomt i snusdosan så nöden hade ingen lag. Där träffade jag på min bil och två rara tonåringar som köpte choklad och slog följe hem till mig så eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat i mitt allt mer syrefattiga kök, spelades Skip-Bo, detta fantastiska evighetsspel som vi är lika hung - up på alla tre. Lite käk brassade P18 åt oss under tiden, när vi började känna att chokladen stod oss för högt i halsen.

En stilla onsdag i hemmets lugna vrå, med rara underbara tonåringar var precis vad som behövdes som nedvarvning idag. Men hassegu liksom - vad BRA jag har det! =)