Vi är några tanter som känt varandra i hialösa tjugo år! Vi har barn i ungefär samma åldrar och det var det som ursprungligen förde oss samman. I har tre: P23, F21 och P19, G har tre; F21, F19 och P17, L har tre; P26, F21 och P15, M har två; F19 och P15, jag har tre: P20, P18 och F16. Det blev en del ungar på festerna förr i tiden som ni förstår.....

Vi var alla fem hemmamammor i skiftande åldrar - nu mellan 42 och 51 - och under en del år och för att nån gång komma bort från dagligt nästorkande, blöjbytande och konfliktlösning började vi fira våra födelsedagar tillsammans. Fem hela kvällar per år fick vi gå hemifrån och i hyfsad lugn och ro ha en "tjejkväll". Vi fyller lagom utspritt; mars, april, maj, juni och augusti och i flera år har vi lyckats fira oss. Ibland hemma, ibland på lokal - men alltid lika trevligt! På senare tid har vi setts mer och mer sällan vid andra tillfällen, ungarna har inte längre varit den naturliga kontaktvägen i takt med att de vuxit upp och ibland ifrån varandra. Men vi har fortsatt att fira födelsedagar...

Utom i år. Istället har barnen prioriterats - som så ofta för oss kvinnor. Det har varit tre studenter och två konfirmationer vid ungefär samma tillfälle och krutet har lagts där istället. Men ikväll fick vi äntligen till det - tack vare M som ihärdigt ringt runt och sett till att samordna en knytkalascykelpicnic. Naturligtvis regnade det....men det hejdade oss faktiskt inte det minsta - istället för att fortsätta picnicen i skogsbacken vid sjön cyklade vi helt sonika vidare till hembygsparkens dansbana och satte oss på scenen där vi fortsatte att mumsa i oss läckerheter och skratta i flera timmar, tills myggen blev oss övermäktigt hungriga =( 

Jag önskar att jag hade bilder att visa er, men mina vänner har en hälsosam men (enligt min åsikt) något överdriven respekt för "Internätet" och vill inte ha bilder på sig utlagda där - oavsett hur respektabel siten är. Jag respekterar det fullt ut, även om jag tycker att det är synd - det hade varit kul att visa hur roligt fem halvgamla kvinnor kan ha tillsammans, med enkla medel och helt alkoholfritt....

Jobbiga dagar...mycket känslor, en del tårar....

Jag är glad att det inte är jag som är tonåring och mitt uppe i värsta förälskelsen. Det gör ont när knoppar (och hjärtan) brister och en mammas tröst räcker inte alltid till. Det gör ont det också - att inte räcka till, att inte lik som när de var små kunna lösa, blåsa på det onda, fixa och dona så att allt blir bra igen......