Att hålla klaffen alltså.....när det som kommer ut bara är dret och dynga och sårar folk. Fast jag VILL ju säga sanningar, jag kanske bara måste lära mig att linda in dem lite bättre?

Å andra sidan - har man valt att vara med mig, så har man väl valt mig med alla mina fel och brister? Ehh..nä förresten, den frågan har jag ju ställt och fått svar på tidigare, det som är "charmigt" och "personligt" och anledningen till att man ursprungligen vill lära känna mig blir ju jobbigt för vissa i längden.....Nåväl, vi får väl se om det värker över - gör det inte det så gör det inte det och då är det så. Fatalist - javisst!

Kan man vara annat i det här livet? Nästa liv ska jag bli ett vitt oskyldigt litet lamm som skuttar runt på fluffiga molntappar, utan ett bekymmer i världen - inte ens vart nästa dassrulle kommer ifrån!

Tankesprång där.....halkade visst in på nån slajmig tvreklam....

För många tankesprång tror jag. Imorgon ska jag berätta om mitt motions- och hälsoryck, om den lille smygrökaren och  - kanske till och med något trevligt? Sov gott, ni som inte redan gör det!

är en händelserik sådan - det är Frankrikes nationaldag till åminnelse av den dag då revolutionen bröt ut iom stormandet av Bastiljen, det är kronprinsessan Victorias födelsedag (lämpligt tycker jag - hon är ju en Bernadotte), 1865 blir Edward Whymper den förste att bestiga Matterhorn, Folke (prinsessans pappa) har namnsdag, Angélique Kidjou fyller år, Dick McDonald som grundade den första Donken dog den här dagen (vågar vi spekulera i huruvida det berodde på fetthjärta?), domen faller i "Serie A-skandalen" och tre fotbollslag blir nedflyttade. Massor av intressanta saker har hänt genom tiderna den 14 juli.

Dessutom är det morsans födelsedag. Förmodligen förvånar det enbart ett minimalt fåtal av er när jag berättar att hon valt att fira den med min StoraSyster och hennes familj. Mig förvånade det inte ett dugg. Det kom, som vanligt, en och annan förklaring. Jag lyssnade inte på dem. Hennes val är så uppenbara och jag bryr mig egentligen inte så mycket om dem längre. Vad jag bryr mig om är att hon inte kan vara ÄRLIG och säga som det är utan att hymla omkring. Ärlighet är nog den egenskap jag värdesätter allra mest hos en människa. Man kan få vara snål, om man kan vara ärlig och erkänna att man faktiskt är det.

Man kan få vara en lögnare, om man är ärlig och erkänner att man är den sorten som inte alltid håller sig till sanningen. Fast hur ska man kunna veta att inte det också är en lögn? Äsch, ni är så kloka så ni fattar principen i det jag försöker säga! Snart är det dags för mig att vara ärlig. Mitt i hummandet visade det sig att morsan vill bjuda på middag på lokal lite senare i sommar. Jag vill inte gå. P18 vill inte gå. Ängelen vill inte gå. P20 har jag inte frågat ännu, men jag har mina tvivel. Då ska jag stå där och rakryggat kunna säga att vi inte vill.

Jag vet vad hon kommer att säga: "Men för min skull". Det ärliga svaret där är att det eda som skulle kunna få oss att tänka om är - för pappas skull! För vi vet vem det är som får ta skiten efteråt om vi avböjer. Moraliskt dilemma. Hur gör man - när man inte vill nåt så mycket att det värker, när man inte vill ha ännu fler förödmjukelser staplade på sig, vill bespara sina (visserligen stora, men ändå) barn ifrån detsamma,  men vet att nån annan får betala för det?

Grattis på födelsedagen, lilla mamma......

det ligger nog tydligen inte riktigt för mig längre, det där att deppa ihop och gräma mig även om jag mår ruffligt bitvis?

Snoret och geggan har släppt, jag har bakat kolakakor och tröstätit några stycken för att riktigt spräcka både gränser och byxlinningar, läst lite i en eftersläntrarbok jag glömt att jag hade och har man sett på fan; lyser inte solen lite nu också minsann!

Det kanske inte är en så himla dålig dag ändå.......... =)

Jag brukar inte be om ursäkt för att jag är den jag är, gör det jag gör eller tycker det jag tycker - men idag börjar jag med att säga förlåt - för det här kommer att bli en urusel gnällblogg! Tycker ni att sommaren ska innehålla enbart ljuvt och glatt kan ni sluta läsa här liksom.

För fy satan vilken miserabel dag det här är. Jag väcktes av ytterligare ett fullständigt innehållslöst och meningslöst sms vid åttatiden - naturligtvis alldeles för tidigt för uppvaknande! Kunde jag somna om? Näää då, för när jag kisat mig till vad som stod på den PYTTELILLA displayen på mobilen insåg jag att kisandet inte berodde enbart på morgonblindhet och ålderdomssynsvaghet utan på att mina ögon var fullständigt igengeggade.

Inte bara de, utan även näsa och hals hade fått ta del av gegget. Infekterad - IGEN! Satan i gatan vad jag är trött på de här random infektionerna som bara kastar sig över mig! Nässprej finns inte i  Cattkorgen, halstabletter finns inte i Cattkorgen, duscha orkar jag inte ens tänka på att göra, kläderna jag drog på mig är av det slaget att  modebloggerskorna hellre skulle dö än tänka på att de en gång skapats, jag vill/kan inte byta kläder utan att duscha - alltså går jag inte ut, alltså kan jag inte köpa medikamentsubstitut. Ängelen har jag dumpat hos morföräldrarna tills imorgon - alltså kan hon inte handla åt mig.

Jag skulle kunna ringa till A eller E och be dem rycka ut, men jag orkar inte umgås med någon av dem ens den lilla minut det skulle ta att överlämna det inköpta, alltså får jag sitta här och ha ont och tycka synd om mig själv. Himlen är lika grå som jag känner mig. Jag har ont i näsan. Jag är fullkörd med kliande myggbett och känner mig svullen som en gurka i en spritbål. Svullen ja, öl- ochproteindieten gjorde susen så länge jag stod på den, tillbaka på normalkost inser jag att jag sprängt alla gränser (som jag iofs aldrig varit så noga med att sätta upp), den lilla biten död vildgris jag åt i lördags spökar fortfarande.

Humöret är på absoluta nollpunkten och på väg neråt, jag kan inte riktigt sätta fingret på varför och tja...det finns nog bara ett enda ord att säga om den här dagen:

Urrrrk!

tillhör väl inte de allra vanligaste synerna? Som liten blev jag uttvingad av mor och mormor att kasa runt i riset, bet alltsomoftast i bärfisar och blev onådigt myggbiten. När jag blev lite äldre lyckades jag tjata mig till att få sitta i bilen och läsa, tuta lite då och då för att tanterna skulle kunna ta ut bäringen och inte gå fullständigt vilse.

I vuxen ålder har jag i stort sett lyckats undvika plockandet. Missförstå mig rätt - jag GÅR gärna i skogen, det är det där eviga böjandet jag inte riktigt vill vara med om! Ungarna skickades ut på bärplockande med mormorfar så de har inte behövt fattas den delen av "ljuvliga barndomsupplevelser" - fast de har nog ärvt en hel del av tyckandet om den saken av sin kära mor.

Idag ringde snyggot Å och tyckte att det var dags för blåbärsplockning. Jodå, jag for iväg, nogsamt försedd med fika. Det är ju nämligen den allra bästa biten med skogsvistelse. Lite blåbär hittade vi faktiskt - inga mängder men tillräckligt mycket för att jag ska vara nöjd med min dag, sällskapet icke att förglömma.

Det enda mindre bra är att myggorna fortfarande älskar mig precis lika mycket nu som när jag var liten, och det faktum att min löjligt låga blodtryck gör mig ganska olämplig för nivåförflyttningar. Skogen snurrade rent skrämmande mycket bitvis. Älgar såg jag inga - bara lite bajshögar, vildsvin slapp vi också tack och lov - fast beväpnade som vi var med världens bästa grishund Faxe och hans superfarliga husse M så hade det kanske inte gjort något?

Nu ska jag - som den klåfingrigt tjuriga treåring jag är - klia sönder myggbetten ovanpå myggbetten :(

det ha blivit ett lååångt inlägg om dagens aktiviteter och vedermödor i fäderneshemmet.

Bloggagratis höll inte med om det.

Kvarstår gör därför enbart frågan: Har du spelat sällskapsspelet "Risk" nån gång? Har du en dummieverision av de överjävligt komplicerade spelreglerna att delge, så hör av dig!!!

//IrriCatten

Jag fortsätter att framhärda i att jag har det bra - även om det haltar lite ibland. Igår var planen att träffa en vän, gå och fika och umgås massor. Ähem - ni vet det där med att planera? Det sprack så klart, för när vi kom fram var fiket så klart stängt, det enda i byn.... :(

Nästa sak som sprack var min hud - vännen noterade att jag var väääääldigt torr på ryggen av min Mälarensolbränna och erbjöd sig att smörja på smörja, gjorde så och fick handen full av Cattskinn. Uäck liksom! Det alstrade inte ens någon elektricitet, av någon form utan skapade väl mest...typ äckelkänslor.

Påsen med chips vi vräkte i oss i ren desperation som substitut för de uteblivna räkmackorna var heller ingen höjdare, bilresan hem höll på att rendera mig en älgkalv som kylarprydnad och imorse väcktes jag rent snortidigt av ett sms, med i stort sett inget innehåll alls.

Ungen (formerly known as Ängelen men för tillfället degraderad) hade haft kompisar hemma, golvet var full med oidentifierbara smulor och klägg, vardagsrummet ommöblerat till oigenkännelighet vilket innebär att jag just nu sitter i stora mysfåtöljen framför datorn (?!), hon har vänt på dygnet så till den milda grad att det igår var kapitalt omöjligt att få henne ur sängen före halv fyra på eftermiddagen.

Men det är nog så här det ska vara, det krävs en och annan halvdan dag för att jag ska värdesätta de bra så mycket mer. Nu väntar jag med spänning på nästa bra dag =)

att min blogg ska urarta till nån slags "hjälp-jag-är-så-fet-jag-måste-gå-ner- i-viktblogg" men jag måste komma med ett litet tips till alla er som går just i de tankarna:

Håll er till en diet på öl och udda proteiner! Med hjälp av den sortens kosthållning har jag gått ner 2 kilo sedan jag lämnade hemmet i onsdags. Liiiite motion har iofs också ingått, men definitivt inget som kan liknas vid varken ett core- eller boxpass........

Jag tror på det här - minst lika mycket som på att vräka i sig flottindränkta ägg och bacon till frukost - och var och en blir salig på sin fason =)