var ett uttryck jag fick med mig på vägen - roadtripsvägen alltså!

Och det gör det - i sinom tid och om man inte haussar för mycket. Morsan orkade inte med att resa hit, jag beklagade inte det. Istället fick lillefar, Ängelen och jag en riktigt trevlig handla&fikastund på DetStoraVaruhuset. Faktum är att jag shoppade loss på ett trepack förstoringsögon för det facila priset av 89.90 Så länge det är vad jag behöver lägga på glasögonkontot är jag glad. Glad blev jag också över de hemodlade grönsakerna vi fick av lillefar, späda krispiga morötter, rödbetor, potatis och sallad. Gottigt!

I ett anfall av omtanke eller var det kanske vekhet beslöt vi oss också för att gå på födelsedagsfirande i augusti. Som P18 sa: "Det behöver ju bara bli nån timme - längre tid tar det väl inte att äta?" Jaja, det blir nog bra med det....

Bra har det också blivit med det motionsryck jag helt oförmodat råkat in i: tre kvällar denna veckan har jag stavgångat en runda på ungefär 4.5 kilometer. Jag är rent löjligt stolt över mig själv.

Höfter; funkar över förväntan.

Knän; inga problem!

Benhinnor; fullständigt smärtfria!

Fötter; ajajajaj - det framgår med all önskvärd tydlighet att mina superbästa skor inte är superbäst längre - de är helt slut och sönderpromenerade. Synd att den sorten jag MÅSTE ha kostar minst 800 spänn. Det kan jag inte budgetera för. Punkt.

Jag tänker faktiskt inte ge mig den här gången ändå, minst tre gånger per vecka ska jag gå den där rundan - men väga mig väntar jag nog nån veck...mån...nåt ÅR med!! *ryser vid tanken på splittrad glasvåg*

Vad är det?

Inte somnade jag så sött som jag trodde och hoppades igår. Nää...istället fastnade jag i ett maratonprat i telefon. På gott och ont. När skuggor ur det förflutna dyker upp - gör man bäst i att tända lampan då?

Precis som förr blev dess massor av skratt, men också betydligt mycket mer allvar. Status är quo så egentligen har absolut noll och ingenting förändrats och ändå förändrades en hel del med det där telefonsamtalet, Min förvirring kom tillbaka med full kraft och trots att jag uppmanades att "inte grubbla hela natten" så gjorde jag nog det åtminstone halva natten. Samt vaknade med ojämna mellanrum. Vaknade "för dagen" vid 6.50 och trodde inte mina ögon. Min hjärna tror fortfarande inte att det är sant.

Krämen på kakan är att moråfar kommer hit med Ängelen idag framemot eftermiddagen. Då är det meningen att jag ska vara glad, trevlig och fokusera på att underhålla. Uäck. Jag förmodas antagligen också lämna besked om datumet för att fira mor passar oss alla. Sanningen att säga så har jag inte ens berättat om planerna för mina söner. Treåringen i mig vill kasta sig på golvet, sparka och slå och skrika "Villintevillintevillinte". Men det gjorde jag inte som treåring, så att börja nu vore ju rätt patetiskt.

Nä, det påstås ju att jag är en vuxen kvinna, jag hävdar det själv bestämt förresten - speciellt när min mamma berömmer mig för att jag kan bre smörgåsar, eller förebrår mig för att jag "åker och skaffar killar så långt bort". Dvs när jag åker för att hälsa på vänner runt om i landet. Jag har insett att även min mamma är en av dem som lider by proxy för att jag är singel. Undrar om det är en fläck på hennes status?

Guuuuuud vad jag är/blir trött.....