är en händelserik sådan - det är Frankrikes nationaldag till åminnelse av den dag då revolutionen bröt ut iom stormandet av Bastiljen, det är kronprinsessan Victorias födelsedag (lämpligt tycker jag - hon är ju en Bernadotte), 1865 blir Edward Whymper den förste att bestiga Matterhorn, Folke (prinsessans pappa) har namnsdag, Angélique Kidjou fyller år, Dick McDonald som grundade den första Donken dog den här dagen (vågar vi spekulera i huruvida det berodde på fetthjärta?), domen faller i "Serie A-skandalen" och tre fotbollslag blir nedflyttade. Massor av intressanta saker har hänt genom tiderna den 14 juli.

Dessutom är det morsans födelsedag. Förmodligen förvånar det enbart ett minimalt fåtal av er när jag berättar att hon valt att fira den med min StoraSyster och hennes familj. Mig förvånade det inte ett dugg. Det kom, som vanligt, en och annan förklaring. Jag lyssnade inte på dem. Hennes val är så uppenbara och jag bryr mig egentligen inte så mycket om dem längre. Vad jag bryr mig om är att hon inte kan vara ÄRLIG och säga som det är utan att hymla omkring. Ärlighet är nog den egenskap jag värdesätter allra mest hos en människa. Man kan få vara snål, om man kan vara ärlig och erkänna att man faktiskt är det.

Man kan få vara en lögnare, om man är ärlig och erkänner att man är den sorten som inte alltid håller sig till sanningen. Fast hur ska man kunna veta att inte det också är en lögn? Äsch, ni är så kloka så ni fattar principen i det jag försöker säga! Snart är det dags för mig att vara ärlig. Mitt i hummandet visade det sig att morsan vill bjuda på middag på lokal lite senare i sommar. Jag vill inte gå. P18 vill inte gå. Ängelen vill inte gå. P20 har jag inte frågat ännu, men jag har mina tvivel. Då ska jag stå där och rakryggat kunna säga att vi inte vill.

Jag vet vad hon kommer att säga: "Men för min skull". Det ärliga svaret där är att det eda som skulle kunna få oss att tänka om är - för pappas skull! För vi vet vem det är som får ta skiten efteråt om vi avböjer. Moraliskt dilemma. Hur gör man - när man inte vill nåt så mycket att det värker, när man inte vill ha ännu fler förödmjukelser staplade på sig, vill bespara sina (visserligen stora, men ändå) barn ifrån detsamma,  men vet att nån annan får betala för det?

Grattis på födelsedagen, lilla mamma......