beslutade idag om mitt frukostintag. Jag äter sällan rostat bröd, men idag kändes det som en god idé så jag klämde ner en skiva i rosten, förra årets fölseprepent från ungflocken. Den poppade upp efter en liten stund, vsckert gyllene och med knaprig yta. Den var faktiskt så njutbar att jag beslöt mig för att frossa i mig en till.

Men si! Det accepterade inte brödrosten - för var gång jag tryckte ner handtaget så studsade det upp igen med ett litet försmädligt kling- sprak! Brödet förblev lika vitt och kallt men jag tryckte ytterligare en gång, viss om min framgång - återigen spottade rosten upp mackan i förtid. Var detta ett tecken på att jag fått nog med kolhydratspäckat vitt bröd och kolesterolhöjande fett i form av smör och ost? Borde jag ha givit upp där och då? Icke Catten - ge upp är ett begrepp som inte är synonymt med min person så jag stod alltså och HÖLL ner spaken tills brödskivan fått önskad kulör - sen glufsade jag i mig den med! =)

I akt och syfte att i viss mån göra bot och bättring för detta frosseri tog jag sedan en promenad. Försökte i alla fall. När jag kom ner i skogen tittade jag längs banvallen jag brukar gå på och insåg att den nog var ganska hal, beslöt mig för att gå den något kortare och förhoppningsvis säkrare rundan istället. Tre steg senare låg jag som en sköldpadda på skalet och sprattlade med benen i luften. Nu överdrev jag - jag låg som en kraschlandad padda på rygg, sprattlade inte ett dugg och försökte fatta vad som hänt.

Vad som hänt var att det oturligt nog var minst lika halt på den skogsväg jag valt, jag hade tagit ett steg rakt ut på blankis med mina odubbade "gåskor", landat (såklart) på min högra axel, satt i (såklart) högerhanden så jag stukat den, knyckt till nacken och avslutat med att dunka skallen i ovan nämnda is......Aj liksom. Den här gången hjälpte inte vadderingen på häcken eftersom jag inte landade på den. Vad ska man med vaddering till om den inte skyddar?

I förvissningen om att det inte kunde bli värre tog jag mig därför ut på väg 126 och promenerade längs den. Tung trafik kan inte vara farligare än såphal skogsväg tänkte jag och hade rätt (den här gången), ingen siktade på mig och försökte köra över mig - vilket förmodligen berodde helt på vilka som satt i bilarna *L*. Efter den vådliga promenaden insåg jag att det där med motion är icke för mig och gick därför raskt förbi det idag nyöppnande gymmet mitt i byn - gudhjälpe mig liksom - om jag inte kan gå på släta vägen, tänk då vad som skulle kunna hända om jag försökte träna med den sortens hightechgrejer T har tagit hem? Mayhem liksom.......

Istället gick jag hem, parkerade i soffan med Johanne Hildebrandts senaste bok och tröstade mig med gårdagens överblivna chokladbitar: tiramisusmak om någon undrar! Det var gott - bättre än blåmärkena som sprider sig över min mörbultade kropp just nu.

 

Snyggot Å

28 februari 2009 16:06

Stackars dig lixom... Ingen unge, ingen fungerande brödrost och årets vurpa på de.. Hassegu hur ska den här dagen sluta... *poss och kram* från mig!

 

J

1 mars 2009 23:14

Krya på dig!Tänker mest på skallen eftersom att det finns mycket visdom där ;-)

 

kastrullis

2 mars 2009 02:03

you go girl, ska inte komma någon brödrost här och bestämma över en independent catt, icke!
För övrigt hoppas jag att vurpan inte gjorde alldeles för stor skada!

http://kastrullapan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...