Som Farbro Barbro så riktigt påpekade i sin kommentar får vi inte glömma forskningen kring prostatacancer. Jag har i ett tidigare inlägg funderat kring orättvisan i att män inte kallas till kontroll på samma vis som vi kvinnor kallas till mammografi. Till min förvåning fann jag att den 15 september är Internationella Prostatacancerdagen, något som har gått åtminstone mig fullständigt förbi i år! Varför är inte den cancerformen som ju faktiskt drabbar ca 8000 män om året mer uppmärksammad?

Även här vill jag komma med spekulationer: De senaste åren har väldigt många kända kvinnor trätt fram och berättat om sin diagnos; Kylie Minouge, Nanne Grönwall, Olivia Newton-John, Christina Applegate och Anastacia för att nämna några. Men vilka kända män har "talat ut" om sin prostatacancer och betonat vikten av att låta undersöka sig? Ryktet säger att Ernst-Hugo Järegård dog av att hans prostatacancer spred sig, men det är ju bara ett rykte, inget han talade om medan han levde. Robert Aschberg och Gert Fylking företog sig en lååång promenad och den sk Mustaschkampen hade en lång rad av kända män, bl.a Ernst Billgren, Patric Ekwall, Fredde Granberg, Pontus Gårdinger, David Hellenius, Henrik Johnson, Pontus Kåmark, Peter Magnusson, Roger Nordin och Özz Nujen, som stöttade den, men mig veterligen ingen som "blev affischnamn" för att själv vara drabbad.

Är det mer tabu för en man att få en cancerform som drabbar hans sexualitet än för en kvinna? Kommer myten om "mannens obändiga sexualitet" in även här - kort sagt: är en man utan stånd mindre man än vad en kvinna utan bröst är kvinna? Komplicerad frågeställning i skrift, men jag tror ni förstår hur jag menar...

Jag har i min närhet några som drabbats - en barndomskamrats pappa som gick från diagnos till avliden på två månader. En fd kollega vars karl hade turen att träffa en "misstänksam" läkare när han sökte för allmän trötthet och upprepade infektioner. Han kom under behandling, gick på stödsamtal med sin sambo och går nu, några år senare på kontroller. Visst fick deras samliv sig en törn - men han lever!

Så om igen: Gå och testa er, skänk en slant till forskningen istället för att köpa den där pizzan, DVD-skivan eller nya fiskedraget...det kan kännas som en ynklig summa men den gör faktiskt skillnad!!

 

Farbror Barbro

1 oktober 2009 17:37

Den dagen gick förbi mig med. Hade ingen aning om att en sån dag ens fanns. Varför det är så tyst kan man ju helt klart fundera på. Vet att en lokal politikerkändis gick ut med att han hade prostatacancer o kämpade för att alla män ska kallas på samma sätt som kvinnor. Men jag kan då inte komma på nån rikskändis som har fått prostatacancer o talat om det. O klart e ju att nån måste ha fått det genom årens lopp.

Kan ligga en hel del i att en man inte e en riktig man på nåt konstigt vrickat sätt men jag har själv svårt att se det så. Kanske ligger en del i det oxå mycket konstiga att män ska vara så starka o inte får gråta o visa sig svaga. För jag kan verkligen tänka mig att med prostatacancer så känner man sig allt annat än stark. På nåt sjukt sätt e det nog mer manligt att få hjärtinfarkt.

Bara att hoppas att inställningen ändras framöver.

 

Catten

2 oktober 2009 22:29

Lita på att det lär komma fler inlägg här om att vi bör skrota könsrollerna och den förlegade synen på manligt och kvinnligt. En man som kan visa sina känslor utan att "coolt" skratta bort dem efteråt är en RIKTIG man i mina och många andra kvinnors ögon!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...