men så f-benat mycket annat att sköta.....

Fast igår fick jag ett telefonsamtal med en förfrågan som fick mig att börja fundera. Det var min körledare som undrade om jag möjligtvis kunde tänka mig att följa med på konfaläger. Det är nämligen så att församlingen brukar ordna med ett sådant så här i slutspurten av konfaläsningen - de åker till "Arn-land" och beser allt som finns där och nattar även över två nätter.

Igår hade de haft det sista mötet inför resan och då uppdags plötsligen att det inte finns någon förälder som är villig att följa med. Detta är ett måste eftersom det helt enkelt inte FINNS mer personal och om de ska kunna sköta sina arbetstider måste några mer vuxna åka med. I år fanns det ingen vuxen som ville det. Ingen mamma, ingen pappa, ingen mormor eller farfar eller mosters kusins svåger. Ingen.

Men ändå är det fullständigt självklart för alla föräldrarna att ungarna ska åka iväg ändå - "det får väl kyrkan ordna". Då undrar jag; hur ska det gå till, och VARFÖR i hela fridens dagar åker du inte själv med om den där resan är så vansinnigt viktig för ditt barn? Det handlar om fredag em till söndag middag, kanske behöver du inte ens ta ledigt?

Varför är det så självklart att ANDRA ska ordna så att ditt barn ska få göra saker? Inte minst de senaste veckorna borde väl det Patrik Sjöberg utsattes för och även det han sa i samband med det: "Du kan inte bara stjälpa av din unge på en aktivitet och förvänta dig att det ska va som nåt jävla fritids" väcka lite eftertanke?

Inte för att jag tror att någon av de anställda vid kyrkan skulle förgripa sig på någon av ungdomarna - men det trodde väl knappas Patriks mamma om sin sambo heller? Jag vet att jag lider av ett ovanligt stort kontrollbehov och mer än gärna har åkt med mina ungar på olika saker - men jag har också fått en hel massa roliga upplevelser på köpet!

Visst var det jobbigt att cykla på Gotland med tjuriga sjätteklassare som hellre hade åkt buss 24/7, men utan dem hade jag förmodligen aldrig kommit till Gotland. Utan den möjligheten att få följa med hade jag missat en massa glada skratt, en hel del förtroenden från ungarna och kanske aldrig hört Morrisey heller?

Tyvärr har jag inte möjlighet att åka iväg den här gången, annars hade jag utan tvekan hoppat på det "även" om det inte är någon av mina egna ungar som ska åka. Det är oerhört fruktbart att umgås med ungar i alla olika åldrar och även om sömnen hade blivit lidande så hade det ju inte varit något irreparabelt. Jag tycker att det är en chans man faktiskt inte bör missa, speciellt inte som förälder - det påstås ju faktiskt att vi inte samtalar med varandra i en familj mer än sju minuter/dag....

 

Veronica

18 maj 2011 07:58

Jag är förstummad. Och samtidigt inte speciellt förvånad. För jäkligt är vad det är, man kan ju undra hur de tänker de där föräldrarna/släktingarna? Om de tänker alls...

Nu gillar jag inte de där aktiviterna något vidare, men det skulle aldrig falla mig in att INTE vara med. Det är ju min unge det handlar om. *muttrar*

Catten

20 maj 2011 13:09

Men exakt - jag kan också tänka mig trevligare sätt att tillbringa en ledig helg på - men som sagt, det är ju ens eget barn det handlar om och att man inte vill vara med och delta/genomföra aktiviter för dem tycker jag är rätt skamligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...