Kvällens betraktelse handlar om att finna styrka, var man hittar den och hur man hittar den. Eftersom tanken väcktes av diakon H, så är tanken naturligtvis att man kan och ska finna den i Gud, men enbart så enkelt tänker inte jag. Jag är helt övertygad om att man kan finna styrka på så många andra sätt och ställen, både inom och utanför sig själv.

Det är en gåva att ha människor så nära sig att man kan hämta styrka från dem, att våga och tillåtas att luta på dem när vindarna blåser snålt. Det kräver också en viss styrka av en själv. Jag har nämligen förståttatt det är en styrka och inte en svaghet att kunna blotta sig. I kvällens text ingick raden "innan man visat alla sina sår för någon är man inte beredd att låta sig älskas" och det tycker jag är oerhört tänkvärt.

Jag är välsignad med flera stycken sådana människor som tillåter mig att luta på dem, det har jag insett mer och mer på senare tid. Nu är resten av jobbet mitt; att våga göra det.