Jag blir så vansinnigt trött på mig själv ibland, men det är alltid lika intressant att se hur jag faller till föga och går emot mina egna intentioner och önskningar "för ungarnas skull". Jag hade en riktigt trevlig kväll ett bra tag - jag körde Ängelen hem till hennes (frånvarande) far eftersom han via msn bett henne se till så att hans/deras havremoped kom under tak för natten och sedan övernatta där eftersom hon skulle till en kompis imorgon. Då blev det ju på nåt sätt "min" körning, trots att jag ett antal gånger hävdat att jag varken vill eller har råd att vara taxi åt hästskötaren.

Nåväl, medan Ängelen hölls i stallet hade jag först en lång och trevlig pratstund med P20, om livet, jobbet och allt mellan himmel och jord. Sen kom P18 hem från innebandyträningen och berättade glatt att han blivit uttagen till att spela match i helgen, trots att han bara varit med och tränat i tre veckor. Sedan påminde han mig om att jag lovat klippa honom....Jag är ju ingen klippa när det kommer till frisörtalanger, men han skulle ju "bara" köras över med trimmern så det kunde jag stå till tjänst med efter att ha övat på lillefar i flera år.

Till saken hör att P18 har ärvt BÅDE min och fadrens hårväxt och det innebär hårstrån ungefär i ståltrådskvalitet - långt hade det blivit också och vis av tidigare försök då jag bokstavligen kört fast med trimmern i håret på ungen beslöt jag mig för att angripa med saxen först. Det blev - milt sagt - ganska hackigt, men det spelade ju mindre roll eftersom jag ändå skulle hyvla till det med trimmern efteråt. En trimmer som visade sig vara tvärdöd. :(

Det fanns inget annat att göra än att gå på honom med rakapparaten...P20 höll på tills han fick kramp i armen och sedan fick jag ta över. Tänk vad mycket hår det finns på (vissa) huvuden! Till slut var han dock helt kal och tack och lov även nöjd med skalningen. Mitt i detta dyker Ängelen upp, måttligt road. Det visar sig nämligen att fadren redan har varit i stallet, släppt in och utfodrat hamburgaren och råkat skriva fel till henne på msn - egentligen menade han att hon skulle släppa ut hästen imorgon bitti och sedan ta in den imorgonkväll...Samtidigt har kompisen hon skulle träffat sms:at och sagt att hon är sjuk, det blir ingen träff imorgon. Ängelen villintevillintevillinte stanna kvar i FörraByhålan, fadren säger att hon MÅSTE släppa ut hästen och vill hon inte det får hon be P18 - som älskar den sortens kräk nästan lika mycket som jag. Varför HON ska be sin bror att göra det, när det är FADRENS häst och därmed få ta skiten när han blir irriterad kan ingen av oss riktigt förstå...

Gissa vem som får lösa problematiken och gjuta olja på upprörda vågor?

Mmmmm.....just det,mamman - som så behändigt råkar finnas till hands.

Den där mamman, som inte har något liv, får dessutom under kvällen veta att fadren sagt till sina "älskade ungar" att de får fira jul hos mamman i år igen "så att de får någon jul" - själv är han ju "inte så förtjust i firande". Tro mig, jag älskar mina ungar, jag vill gärna träffa dem vareviga och varenda dag - men icke desto mindre tycker jag nog att det hade varit jävligt passande om han åtminstone konsulterat mig för att kolla av om jag har några planer innan han tar upp ämnet med ungarna?

Nä visst nä - jag glömde; enligt honom har jag ju inget liv!

*argåförbannadinatt*