och det inte hjälper ens att äta nybakade chokladsnittar kan man önska sig härifrån. Man kan önska sig ungefär 14 mil bort. Tyvärr hjälper inte att önska heller mot sysslolöshet.

Vem "man" är? Ja alltså - har du inte fattat det ännu så är du nog ett obotligt fall.....*host*

kan man ju rota runt i skafferi, kyl och frys för att hitta någonting man kan hetsäta. Tyvärr hittar man inget gott och detta kommer man ju inte på förrän klockan är fem minuter innan stängningsdags i affären så man inte hinner dit. Men det är ju lika bra för man har ju egentligen inga pengar att lägga på sånt skräp och man har ju heller egentligen inget behov av att svulla eftersom man växt ur alla de kläder man har, dvs alla utom de som har resår i midjan och i sådana kläder ser man ju ut som den tant man tyvärr är. Så nu får man lägga band på sig för att man inte ska ställa sig och baka nån smarrig kaka så här på kvällskvisten om man inte vill börja klä sig i tält. Tyvärr har man ju en oerhört dålig självdisciplin så känner man sig rätt lär det dofta nybakat om en stund....

Vem "man" är? Ähhh...jag har fortfarande inte en aning! *host* 

kan det vara kul för ens sysselsatta vän att tvinga sin engelska kollega att ringa och prata med en på en fullständigt obegripligt obestämbart grötig tjock engelsk förortsaccent så att man blir fullständigt förvirrad och genomsvett innan man förstår vem det är som ringer. Sen ska man försöka svara den svamlande engelsmannen på sin egen hemgjorda svenskerikanska för att visa att man tyckte att det var en ganska kul grej att han ringde och berättade att han sköt en gräsklippare under tak i skydd för regnet medan man kollade på ett hysteriskt intressant tv-program om kommunicerande gibbonapor.....

Vem "man" kan vara? Inte vet jag! *host*

kan man titta på tv. Då kan man råka hamna på en kanal som visar djurprogram, närmare bestämt ett program som handlar om djurs olika sätt att kommunicera. Då kan man få se - och höra - gibbonapor snacka loss och plöstligt få en flashback från urtiden då man var sisådär ungefär femton och var på zoo ihop med familjen och hade en uuuuurdålig dag. En dag på zoo med familjen låg ju inte så högt på topplistan i den åldern och irriterad och uttråkad som man var så gnällde man ju en del, så passens att StoraSyster på rent jävelskap till slut påstod att man lät värre än en gibbonapa.Trotsig som man var härmade man då naturligtvis de där förbenade aporna som lät hela tiden och låg som en ljudridå över hela området. Man var så framgångsrik i härmandet av de där aporna att det blev lite för bra, kalabalik utbröt i aphägnet och det dök upp en vakt som bad en vara tyst och sluta irritera aporna, under hot att annars bli avvisad med eskort från zooet. Tänk så kul man kunde ha när man var tonåring.

Vem "man" kan vara? Nääääe, inte vet jag? *host*