Nu vet jag exakt vilken sorts kakor jag INTE klarar av att baka.

Knäckrutor ska INTE vara svarta och smaka sot.

Fanfanfanfanfanfananfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan!

men jag lider som sagt inte av sån där beryktad PMS.

Däremot får jag ett extremt sockerbehov.

Sockersockersockersockersockersockersockersocker

sockersockersockersockersockersockersocker

sockersockersockersockersockersocker

sockersockersockersockersocker

sockersockersockersocker

sockersockersocker

sockersocker

socker

Det finns puckon (läs; förmodligen manliga forskare) som påstår att det inte är medicinskt påvisbart med ett samband mellan hormonell påverkan och sockerbehov. Det är troligtvis samma slags puckon som påstår att småttingar inte blir får diarre under tandsprickningen, dvs sådana som aldrig själva varit med om fenomenet.

Tack och lov har jag fått alla mina tänder - inklusive fyra fullständigt meningslösa visdomständer.

Nu går jag och bakar knäckrutor.......

På den där jättestora nätcommunityn ni vet, där man kan låtsas vara bonde eller maffiamänniska - där kan man också kolla hur mycket tur man har just för dagen. Oerhört tillförlitligt så klart - precis som alla andra underliga mer eller mindre genomtänkta och välformulerade "tester". Icke desto mindre drevs jag av nån slags behov imorse att kolla hur tursam jag skulle vara idag. Jag landade på ynka 17%.

Om man nu skulle tro på det där skulle det förmodligen innebära en smärre humörssvacka. Jag ryckte lite på axlarna och skrev en klämkäck kommentar om att "Vilken tur att jag inte ska göra nåt idag då"....

Min kamera - ni vet den där som är ungefär lika egensinnig som sin ägarinna och betydligt mindre funktionsduglig men icke desto mindre en kamera - den drog sin sista suck idag.

I blame you, nylleboken!!!!

Snacka om att jinxa liksom.........

I den där intetsägande posthögen fanns visst en sak till.

Ett litet infohäfte från Landstinget som upplyser mig om att jag nu (snart, nångång, kanske) kan få vaccinera mig mot baconsnuvan A(H1N1) alldeles gratis. Häftet upplyser mig om att jag (tack och lov) inte befinner mig i riskgrupp och vart jag kan gå för att få mina två sprutor med minst tre veckors mellanrum för att uppnå fullgott smittskydd. Tack för det, verkligen! Det är suveränt bra att möjligheten finns och därtill alldeles gratis för de som vill och behöver vaccinera sig.

Vad som däremot inte framgår av häftet och som jag verkligen inte förstår är: bör jag vaccinera mig? Jag vet att jag är en aning naiv och troskyldig i vissa fall men om jag inte är i riskgrupp, och om det är så som jag blev upplyst om på sjukvårdsrådgivningen när jag ringde för att förhöra mig om huruvida Ängelens nedsatta immunförsvar kunde innebära ökad risk för henne: att de som inte är i riskgrupp blir inte sjukare av baconsnuvan än av vilken jäkla flunsa som helst - bör jag då verkligen vaccinera mig?

Jag ska snoka vidare i detta - något jag är intresserad av är tex biverkningar av vaccinet, även långsiktiga sådana, och det lär ju inte finnas några studier på det med tanke på att både snuvan och vaccinet är så nytt?

Bortsett från det kokar jag grönsakssoppa och försöker bota mina kalla tassar med det och genom att ha kommit på att jag själv har ansvar för att centralreglera värmen i min bostad så att jag snorar lite just nu beror förmodligen mer på kylan än på nån influensa. =)

Förr, då på den tiden när jag var hemmafru på riktigt var en av dagens höjdpunkter att posten kom. Kan tyckas smått patetiskt men det var på den tiden när man fortfarande kunde få annat än räkningar och reklam i snigelposten.

Idag var det en tveksam höjdare att plocka posten från hallmattan. Det pysslades och slamrades en stund med brevinkastet där ute i hallen så jag förväntade mig nästan nåt stort och spännande......Men förutom ett antal adresserade reklamutskick var där bara ett enda litet gnuttigt kuvert med en företagslogga på. En mobiloperatör vars tjänster jag inte använt mig av på två år så jag var på vippen att deponera det i insamlingspåsen med omedelbar verkan. Fast min obotliga nyfikenhet hindrade mig, och tur var ju det. Jag förväntade mig på sin höjd något spektakulärt erbjudande för att locka mig tillbaka som kund, något som i sig hade varit fullständigt omöjligt med tanke på hur uruselt jag ansåg att deras sk "tjänster" fungerade.

Det jag fann i kuvertet var inte ens det utan ett brev daterat den 2/10, framme hos mig den 12 alltså...och med krav på betalning före den 15 med hot om inkasso om icke så skedde. Vad de vill ha betalt för? Jo de har gått igenom sina "restkontra" och funnit att jag missat den allra sista betalningen på mitt abonnemang i maj -07 och nu ska jag alltså betala den månadsavgiften. Helt okej för mig, men mindre okej är att de vill ha påminnelseavgift och kravavgift och den ganska hotfulla tonen i brevet. Visst har jag missat en betalning men det är ju knappast så att jag legat och tryckt på den i över två år bara för att vara illvillig?

Naturligtvis ringde jag omedelbart upp företaget i fråga för att om inte annat utverka tillstånd att vänta med inbetalning till efter den 27. Tror ni det var ett sådant där "gratisnummer"? Tror ni att det gick direkt till Kundtjänst så att jag slapp knappa mig fram i en liten kvart innan jag kom till rätt avdelning? Tror ni att jag kom fram till någon som kunde hjälpa mig? Tror ni att jag blev placerad i kö med besked att "du har nu plats nummer 34 i kön, din förväntade kötid är 17 minuter? Tror ni att jag lade på luren ganska omedelbart efter det beskedet? Tror ni att Catten är smått förbannad vid det här laget?

Så länge jag kan minnas har jag varit en typisk "borta bra men hemma bäst" människa. Oavsett om det gällt en veckas tonårspartajande i Paris, hysteriskt shoppande i San Fransisco, laidback familjesolsemester i Kroatien, stillsam roadtrip med gamla och nya vänner eller en helgövernattning hos kompisar så har det varit samma sak: spänning och förväntan inför resan, glädje och upplevelser under bortavaron och ett låååångt utpustande när jag äntligen kommit hem till mitt igen. Hemma igen i den trygga vanliga och numera stillsamma vardagslunken.

Det kände jag inte när jag sent omsider efter diverse avstickare på hemvägen landade i Byhåla igen. Det var mest bara tomt, tyst och ensamt. Människa är ett vanedjur påstås det och just den här människan har tydligen oerhört lätt numera att vänja sig....Att ha fått storstryk i SingStar kan jag däremot inte vänja mig vid utan ser med glädje fram emot att sånglektionerna börjar igen i veckan! *muttrar*

Och på ett av mina stopp igår - hemma hos moråfar - fick jag veta att det inte alltid är så bra att åka hemifrån heller. StoraSyster med familj hade tillbringat helgen i sommarstugan och på lördagsnatten väcktes Lillefar av ett telefonsamtal från polisen! Ni vet själva när det ringer på natten, hur många tankar som hinner fara genom huvudet och hur orolig man hinner bli innan man ens hör vem det är. Polisen var dock rapp och meddelade att det inte hänt någon anhörig något men däremot att det varit inbrott i Bromma i StoraSysters lägenhet och att de behövde komma i kontakt med henne. Tur i oturen var att grannarna kommit hem och stört inbrottarna som tydligen inte fått med sig något av värde. Hur de har lyckats ta sig in genom en låst port, samt en ytterdörr med både överfall och sjutillhållarlås är lite intressant, men det är kanske sant som det är sagt att om nån verkligen vill ta sig in så finns det inget som stoppar, inte ens om man bor på fjärde våningen.

Åsså lite jobbcoaching för att avrunda: Damen ifråga ringde inte, men i torsdags fick jag mail. Där berömde hon mitt CV, särskilt "språkligt sett" (?) och medsände en mall som jag skulle skriva om mitt CV efter (?). Idag fick jag min handlingsplan översänd via (feladresserad) snigelpost. Sucka liksom.....