Och efter vad som känns som oääääääääääääääändliga turer för Ängelen har hon landat hemma hos pappa som ju vill visa upp sin nya kvinna. Vassego säger jag. Vill han, hon och Ängelen så är det fine by me, jag har ingen intention att lägga några aspekter på det, kanske främst för att jag insett att den gången han faktiskt BAD om min åsikt och jag sade den så respekterades den (uppenbarligen) inte. Från flera håll har jag fått rådet att "släppa taget och låta honom stå för vad som händer". Jo. Så kan man ju också tänka. Det är ju bara det att Ängelen trots sina 16 år är min minsting, en ganska omhuldad varelse med två oerhört kompetenta storebröder vilket gör henne extra "liten". Jag säger inte att hon inte är en aktivt tänkande varelse, jag säger att det i min mammagen ingår att skydda mina ätteläggar från så mycket turbulens som det bara är möjligt och att ibland känns det inte BRA att inte få schasa in dem (främst henne) under vingen!

Nåväl, nu är hon där och jag är här.

Med lite vin i systemet. Tyvärr. För det hade visst hennes pappa och hans moatjé också. I say no more, men håller i minnet hur det slutade med hans förra försök, dvs "till-och-från-kvinnan" som fortfarande åtta månader efter deras uppbrott ibland ringer berusad på nätterna, väcker hela huset och gråter i luren vem som än svarar, kvinnan som resulterar i att det under långa perioder inte går att kontakta mina barn eftersom telefonen är urkopplad i deras hem eftersom pappan inte vill att hon ska ringa....*sucka*

De där glasen vin jag tagit ångrar jag nu, jag borde ha lärt mig att när Ängelen säger "Pappa kör hem mig" så innebär det inte alltid att pappa faktiskt gör det, pappa vill ju gärna ta sig en öl, eller lite vin eller några groggar...."Barnen" är ju stora nu, och kan sköta sig själva liksom? När ska jag någonsin lära mig att lagt kort faktiskt inte ligger?

Hösten är här - ja nästan vintern kan det kännas som tidiga morgnar. Dags att börja skrapa rutorna på bilen har jag förstått i allafall. Eller snarare hört. Jag har nämligen en liten granne som av någon outgrundlig anledning envisas med att parkera på gatan utanför vårt hus, samma gata som är belagd med parkeringsförbud. Han åker till jobbet runt sex-snåret den stackaren. Så här års är det lite synd om mig också pga det. Jag behöver ju inte alls stiga upp så dags men väcks varje morgon av att han kör bilen på tomgång.

Inte i de tre till fem minuter som krävs för att skrapa av rutorna lite hjälpligt, utan i en kvart ungefär. Han orkar uppenbarligen inte kliva ur bilen igen och skrapa efter att ha slagit på värmen utan sitter där i godan ro och väntar på att fläkten ska ta hand om frosten. Det innebär inte bara att jag blir väckt, vilket jag iofs kan leva med, jag är ju bra på att somna om, utan också att mitt sovrum blir en kolmonoxidkammare....somnar jag om där kanske det blir för gott? (Nä, seriöst, jag vet att det krävs högre halter än så men det där räcker för att det ska bli tungt att andas)

Lite ironiskt är det då att man nu hårdlanserar kampanjen http://www.intebilenundermilen.se för att främja både miljön och hälsan. Jag tycker att initiativet som sådant är både klokt och bra - för dem det funkar för, dvs främst i storstadsregionerna. Här i Byhåla är vi inte precis bortskämda med kollektivtrafik, varken inom eller bort ifrån/till byn men som sagt; tanken är god! Jag tror att jag ska bli en sån där "arga lappentant" och peta ner ett litet papper i inkastet hos grannen med en försynt *flinar* fråga om han skulle kunna tänka sig att avgasa nån annanstans än precis under mitt fönster, åsså den där länken.......