I och för sig vet jag att jag är medelmåttigt begåvad inom vissa omåden och oerhört korkad inom andra (så som ekvationsräkning) men vissa saker fattar jag inte alls.....

Ta ungarna jag skulle sällskapa idag; de hade fått världens enklaste uppgift på sin musiklektion - att titta på en 20 minuter lång film om och med Astrid Lindgen, när den var slut var även deras lektion slut. Efter typ tre minuer reser sig en liten blonderad sak med hypat pushuppig bh och frågar om "man kan få gå tidigare för att hinna med bussen". Svaret hon får - det är upp till dig, det är dina studier -  verkar hon inte förstå efterom hon upprört utbrister att "mäh, det bruuuukar vi få" varefter hon sätter sig igen. Två minuter senare slingrar sig en något mörkare pinupvariant fram och viskar nästintill förtroligt fram samma fråga och får, inte helt oväntat samma svar varpå hon lämnar klassrummet.

Liten fröken nummer ett frågar då vart nummer två tog vägen oh klasskamraterna svarar att "hon gick för att hinna med bussen" varpå nummer ett brister ut i högljudd klagan, ungefär som om jag snott hennes läppglans och anklagar mig för att vara "jäääävligt orättvis" och sedan klampande drar sin kos, oklart varthän. Strax därefter utbröt vilda diskussioner om vilket år A.L dog, samt en totaldissning av mig för att jag inte visste det exakta årtalet, det smsades till den där söktjänsten för att få svar och därefter var klockan enligt dem dags att sluta så fröknarna troppade av utan att ha sett klart filmen. Inte för att jag bryr mig - jag är nämligen inte där för att vakta eleverna utan instrument och tv/video, samt låsa dörren efter lektionens slut. Idag tackar jag de högre makterna ytterligare för att jag inte begick det dåraktiga valet att bli gymnasielärare - inte för att jag någonsin reflekterat över det men jag säger bara fyyyyyy f*n för att försöka entusiasmera tonåringar som inte bryr sig ett dugg om mer än sin utsida.

Därmed är vi komna till frågeställningen i rubriken - jag förstår nämligen inte alls hur de tänker? De har alldeles frivilligt valt en utbildning - i det här fallet Barn- och fritidsprogrammet - valt att gå den och har väl förhoppningsvis någon tanke om att i framtiden arbeta inom den genren. Vill man då inte lära sig något? Hur tänker man om sig själv, sin framtid, sin kunskap och möjlighet att påverka och förändra, både sig själv och sin omgivning om man hela tiden vill slippa undan? Hänvisar till busstider för att slippa se på tv, till  borttappade pennor för att slippa skriva prov (japp, det är samma damer som under provräkningen), till viktiga samtal på mobilen för att slippa nåt tredje. Och, hemska tanke - är det de som om blott några år ska vara goda exempel och ledsagare för småttingarna på dagis, eller för de som har behov av en personlig assistent!

Måste tillägga att fröknarna som gick tidigare för att hinna med bussen stod kvar utanför skolan och rökte när jag gick hem en timme senare och hade inga som helst svar på min kommentar om underliga busstider....Min prestigeförlust eller deras personliga kunskapsförlust? Vet inte, bry mig inte  - vet bara att jag inte förstår hur de tänker, de små liven. Har gymnasieskolan blivit nån form av fritidsgård dit man gå bara för att träffa kompisarna?

Naturligtvis generaliserar jag oerhört, men vettu - det bryr jag mig inte så mycket om, just nu är jag fortfarande bara glad att jag inte är lärare.

 

Snyggot Å

11 februari 2009 22:24

Du kan glädja dig åt att "dom små liven" itne har en aaaaning om vad som kommer dom till mötes :P

 

J

12 februari 2009 06:43

Suck,kanske dags att växa upp?Hade en yngre kvinna på tråden idag som satt och suckade över att jag inte fixade allt på två minuter..

 

msArden

12 februari 2009 12:34

Hihi, inte lätt... du utför i alla fall DIN uppgift på bästa sätt - som sagt: det är DERAS studier... ;)
Bättre kommentar kunde de inte fått.

Kram och hejaheja!

http://www.missarden.wordpress.com

 

kastrullis

13 februari 2009 03:09

Hade vid några förflugna tillfällen planer på läraryrket, men kan ju tacka min lyckliga stjärna nu kanske, tycker det räcker fint att slåss med de trenne på hemmaplan om skolarbete, respekt, ansvar med mera med mera ;-)

http://kastrullapan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...