jag inte hade nog med saker i mitt liv att fundera över, så fick jag en till igår..... Jag har till och från i mitt liv funderat på att skaffa mig en hobby, men aldrig lyckats komma fram till vilkne det ksulle vara - men NU vet jag!!!

På min arbetsplats finns två "hälsoinspiratörer" som hittar på olika evenemang då och då. Återkommande varje vecka är innebandyträning, något som jag till min besvikelse aldrig kan delta i på grund av überpuckade busstider. Men gårdagens hittepå kunde jag bara inte avstå ifrån, och lyckades även trixa till det så att jag kunde få skjuts hem.

Vi skulle göra något som jag aldrig tidigare ens hade funderat på att prova, något som jag flinat överseende åt och skakat på huvudet åt "överklassmänniksorna" som sysslade med det. Men...skrattar bäst som skrattar sist, för igår blev jag BITEN!!!

Som jag sa: nu vet jag äntligen vad jag ska bli när jag blir stor: GOLFARE!!!

Vi inledde med att stå på "driving rangen" (ja, jag lärde mig en massa tjusiga termer också   ) och träna på att slå ut bollen. Det SER lätt ut, bara att svinga och klippa till, men på kvinnors vis (fem av 28 deltagare) stod vi vackert och väntade på vår tur och passade på att förminska oss själva riktigt ordentligt så självförtroendet var långt ifrån på topp när det till slut blev vår tur. Fördelen med att ha väntat vad dock den att när vi väl klev fram så fanns det inga kvar som kunde glo, flina och fälla spydiga kommentarer! Dessutom blev två av de ordinarie instruktörerna lediga från sin kurs och kom och instruerade oss :)

Med några enkla korrigeringar från coachJocke av swing och hållning och en beskrivning om hur en "slår igenom" ett slag lyckades jag förvåna mig själv rejält och få till både klockrena, raka och långa slag. Jag slog nog ut 150 bollar och av de sista 50 hamnade faktiskt majoriteten av dem ganska exakt där jag ville. Sen kom Jocke på den snillrika idén att jag "måste gå ett par hål". Jag tittade på honom med skräckblandad förvirring - skulle jag ut bland RIKTIGA golfare och tramsa till det?

Men han, kollegan Henke och vaktmästarPatrik tog mig under sina vingars skugga. Alla tre herrarna har spelat mycket och var PERFEKTA medspelare. Ödmjuka, lungna, engagerade, gav "lagoma" komplimanger och hade ffa inte något som helst behov av att hävda sig gentemot rookien.  Det är tyvärr något som jag annars upplever att en ofta utsätts för: ens glädje tas inte emot ogrumlad utan ska alltid kommenteras med sånt som "Jaja, nybörjartur" eller "Vänta du bara - håll på ett tag så ska du nog se att du kroknar" men det besparades jag fullständigt från med de här herrarna - och det i sin tur innebar att min självkänsla ökade och jag spelade ännu bättre.

Så bra på ett hål faktiskt att jag landade på "två under par". Jag har inte riktigt full koll på vad det innebär trots att Patrik gjorde tappra försök att förklara , men att det var helt okej, ja faktiskt till och med BRA förstod jag på kommentarerna. Faktum är att Henke efter vår fyrhålsrunda sa att jag spelat "förvånansvärt bra, med tanke på att det var första gången"    

Så nu går hjärnan min - ännu mer - på högvarv. Jag har full insikt i att jag inte har råd att skaffa mig ett grönt kort - så vem känner jag som spelar och som kan ta med mig på pay'n play? Vilka banor finns i närheten där man tom får spela utan grönt kort? Har jag råd att köpa en uppsättning begagnade klubbor för dam, höger? Vem ska få den höga äran att få köra mig mellan dessa golfbanor som jag vill spela på? Finns det någon som vill spela ihop med mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...