Förmodligen vore det otaktiskt, om än oerhört sanningsenligt att skriva så över ingången till diverse äldreboenden....

Jag vet inte vad det är, om det kan vara lukten av begagnade blöjor, oset av halvfabrikatsmat och sura moppgarn eller om det verkligen står en förtvivlans och uppgivenhetens doft runt gamlingarna? Kan det vara min egen rädsla, inte för döden men för smärtan, hjälplösheten och det ofta totala utlämnandet och uppgivandet av sig själv som så ofta inträffar innan döden kommer som en befriare(?).

Som kanske förstås av ovanstående text har jag varit med och sjungit på andakterna på två servicehus idag. Glädjande å ena sidan - att se hur många som deltog och blev berörda av diakon H:s ord, beklämmande å andra sidan att ens vara där. Förmodligen har minnen från mig egen tid som vårdbiträde i tonåren bitit sig hårdare fast än vad jag kunnat och velat tro, det enda jag känner innanför dörrarna på ett dylikt boende är ångest.

Ni som orkar och vill jobba inom äldreomsorgen är änglar, hjältar, giganter i min bok eftersom ni står ut med det, trots obekväma arbetstider och risiga löner, besvärliga gamlingar och snåla budgetar. Jag är imponerad kort sagt! Den form av människokärlek jag föreställer mig att man måste känna för att orka med det arbetet - den är jag förmodligen inte förmögen att uppamma och för att vara fullkomligt ärlig så har jag heller ingen längtan efter det.

Jag nöjer mig med att sparka på trebenta hundar, knyta konservburkar i kattsvansar, spika fast ekorrar på träd och mata änderna i parken med råttgiftspreparerade brödbitar - sån är jag. Beroende på vem man frågar förstås.

Otvivelaktigt är det i vilket fall som helst läge för ett klädbyte - den där obestämbart blandade doften sitter i min yllekofta och jag klarar bara inte av den längre.........

 

mira

10 december 2008 13:55

Jag håller med - är full av beundran inför de som orkar jobba inom vård/omsorg och skola/förskola. Och hoppas jag själv kan klara mig undan det - tror inte det vore sunt för vare sig mig eller vårdtagarna.

http://metrobloggen.se/missne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...