Uäck - vad ÄR det här liksom? =(

*moody*

och så lite tid att babbla på!

Med E blir det excesser, oceaner, vidsträckta vidder och oändliga mängder av babbel och vi är EXAKT lika bra båda två på att sväva ut, halka iväg, byta ämne, spåra ur, vika oss dubbla av skratt, analysera djupsinnigt, tappa tråden, svamla och bara prata, prata och prata! Favoritämnet är naturligtivs oss själva och oss närstående - det underbart enkla samt komplikationer i relationer av olika slag, spekulationer över hur det skulle vara "om om inte fanns och grisar kunde flyga" - något som blivit ett favoritcitat och som får avsluta en och annan fundering när inga andra slutsatser finns att komma till.

Igår drog E dock det hela ett steg längre och jag fick frågan: "Men bortsett från det där och det där - om allt hängde på BARA dig - vad skulle du göra då?" Jag fann att det var oerhört svårt att svara entydigt på det, för hur det än är så vet jag ju rent förnuftsmässigt att om finns och att grisar inte kan flyga - hur bortser jag från det? Men visst - drömscenarion går ju alltid att skapa - frågan är ju vad det gagnar till? Att bygga luftslott har jag alltid varit bra på men sällan har jag mått speciellt väl av det.

Jaja, för att dra till med ytterligare ett givande citat: "what - jävla - ever". Det blir som det blir och det som händer händer. Avslutningsvis ska jag citera Zsa-Zsa Gabor: "Det viktiga är inte männen i mitt liv - utan livet i mina män"....................... =)

Eller är det bara den vanliga höstkänslan som påverkar mig?

I torsdags såg jag en annons om en lägenhet, jag vet var den ligger och hur den ser ut (lovely på båda punkterna) och jag höll nästan på att ringa på den. Det som höll mig tillbaka var det faktum att den ligger i en by där jag definitivt inte vill bo. Smart va? Igår höll jag på att åka till Holland - hade klockan inte varit så mycket när jag fick erbjudandet så hade jag utan tvekan åkt. Trots att jag knappast känner resekamraten kändes det som en lagom sysselsättning en gråmulen helg i september.

Idag har jag och Å varit på marknad. Hon köpte en klänning - åt MIG! Tydligen såg jag väldigt behövande ut och med tanke på vilken fantastisk skill Å visade sig ha för att pruta (priset reducerades med 1/3 av det ursprungliga)  så tackade jag och tog emot. Tillskott i min garderob har varit väldigt sällsynta på sista tiden och med en höstfest i antågande känns det alldeles ypperligt att numera vara ägare till en hellång klänning i svart (såklart) batikad med skrikråwsa. När lönen kommer ska det bara införskaffas ett par sådana där behändiga trosor som Å tipsade om - med "hålla in magen" funktion så jag inte skvalpar iväg under klänningen =)

Det är fantastiskt vad man kan komma på att sälja på en marknad i lilla V-landa en höstdag. "Tjejkorv" tillexempel: 23 cm lång och helt rak....Pälsmössor i fuskpäls med foder och tofs av fleece. Enligt försäljaren något som passade mitt huvud som hand i handske (märkligt att han tyckte det?) och enligt Å min blivande julklapp. Alltså ska jag "bara" innan dess uppamma en faiblesse för huvudbonader, bli en fryskyckling och in all försöka att glömma bort vad jag om tre månader ska få i mitt julpaket *L*

Bortsett från ovanstående såldes den vanliga marknadss****n: Disneyballonger, knallskott, plastleksaker, foppatoffelsmycken, "hemkokt" godis, strumpor, dansbandscd:s och de obligatoriska t-tröjorna med diverse humoristisk text. Å köpte såklart en med texten: "Fuck you, I'm a skåning". Som om nån skulle behöva tvivla - det märks så fort hon öppnar flabben och den är öppen för det mesta *älskar*. Min favorittext var dock: "Varför säljs det kondomer med jordgubbsmak när alla vet att musen gillar ost?" Tyvärr använder jag ju inte t-shirt och tveksamt är det väl om en 40+kärring ska gå runt med en sån tröja.....

Ska och ska förresten - konventionen brukar sällan begränsa mig och inte blir jag klokare med åren heller - över pizzan enades vi om att det ska vara gott att leva, om det än är lusfattigt så gör vi det med vänner och vänner är det som gör en människa riktigt rik. Idag är jag förmögen för snart kommer E och det är alltid minst lika trevligt som att träffa Å. Jag är i sanning rik =)

är by far för lågt. Enligt min plånbok borde det vara den 25 imorgon....det är det inte!

Det är mycket som inte är just nu. Humöret är inte, orken är inte,vädret är inte. Precis som alla andra höstar jag minns (det vill säga förra årets) så sjunker humör och mående ett gäng grader i takt med temperaturen och antal soltimmar. Jag fryser som en hudflängd iller trots alla lager med kläder, skulle kunna leva på enbart socker och det helst nedgrävd under sex- sju täcken och omgiven av tolv kuddar i min säng.

Faaaaast - då skulle jag behöva skaffa mig en hushållerska som passar upp mig 24/7 och jag pallar banne mig inte med några anställningsintervjuer just nu! Istället ska jag gå och parkera mig i en så het dusch som jag klarar - det är en av fördelarna med att vattenkostnaden ingår i hyran: hur långa och varma duschar som helst =) Det är jag verkligen inte bortskämd med efter 15 år i hus med vedeldad panna - första tio åren utan ackumulatortankar....Ytterligare en sak jag säger "aldrig mer" om!

Dessutom ska jag per omgående byta radio - hårdrockskväll estimeras ICKE!!

Aj i armbågen - tennisarm av för mycket vattnande

Aj i rumpmusklerna - för mycket gymnastik

Aj i ryggen - för mycket Puma på ryggen

Aj i skallen - för mycket tänk

Aj i nacken - för mycket traktorsläpsåkande idag

Aj i magen - för mycket läskiga crabsticks i pajen igår

Aj i fötterna - för mycket gående i de för stora spiktrampsstövlarna

Aj i almanackan - för mycket bokat denna veckan

Aj i största allmänhet - för mycket jobb och för lite helg!

Edit: AJ i mammanerven - för jättemycket med 65 minuters utvecklingssamtal med Ängelens mentor.... =(

 Jag har sovit med en Puma på ryggen inatt. En i sömnen morrande, yrvaket knorrande, bitvis trampande, alltid tillrättaläggande sig Pumakatt.

Till att börja med var det rätt mysigt - en liten varm klump mot mitt ryggslut, muntert spinnande. Meeeen, jag ligger ju inte helt stilla under insomningsfasen vilket innebar att den lilla klumpen gled lite fram och tillbaka - det gjorde nu henne inte så hemskt mycket, hon ställde sig bara upp, trampade omkring en stund och lade sig sen tillrätta igen. Trampandet är inte så mysigt då det försiggår med väldigt mycket klor. Vassa klor.

Puma tillhör ju släktet Felis och de är väldigt ofta nattdjur. Så också hon. Detta till trots övergav hon aldrig sin postering på min rygg under hela natten (det gäller att passa på när man väl får komma till). Däremot har hon med ojämna mellanrum stämt upp sitt lite frågande knorr, högre och högre tills jag svarat.

Imorse när klockan ringde, vaknade jag ännu mer förvissad om att detta var sista natten en whiplashskadad pälsdjursallergiker sover med en trekiloskatt på ryggen en hel natt. AJ!!!

men jag lever ännu!

Åttabeningen försvann och jag tänker inte efterforska den utan förutsätta att den tog snabbaste vägen ut - dvs genom avloppet. Alternativet är att Pumakatten redan utan träning käkat upp den, hon smaskade så konstigt i morse och därmed är saken utagerad.

Att jag lever är förresten något man skulle kunna ta upp till diskussion. Ju mindre jag gör, desto slöare blir jag och idag har jag gjort : inget. Fast det är rätt skönt det med faktiskt. Nu har jag inte tid med er längre, jag ska fortsätta vara upptagen med att göra precis ingenting!

i mitt liv just nu är inte ex som får beslutsågren, inte fd väninnor som fått tokspel, inte att jag är löjligt mätt, inte att pengarna är slut, inte att jag själv fått kalla fötter, inte att mitt jobb snart tar slut.

Det absolut värsta i mitt liv just nu är att jag har en ENORM spindel i mitt badrum!

"Haha" säger ni, "vilket lätt liv den kvinnan har."

Då känner ni inte till min arachnofobi.Jag kommer att dö inatt. Dö av skräck i ovissheten om vart åttabeningen tagit vägen. Tänk om den inte är kvar i badrummet utan kravlar fritt i mitt hem? Om jag lever imorgon när jag vaknar ska jag dressera vaktkatten Puma till en spindeljägare......