nånting någonsin kunde bli som man hade tänkt sig det?

Det där mötet blev ens inte av i torsdags och när det väl blev igår så...ja, inte slutade - eller ens började det som jag hade planerat. Det är svårt när anden är svag och köttet villigt. Eller nåt.........Nåväl - lite blev det sagt ialla fall och jag fick löfte om att skriva i stället - som väl är så vet ju de som bryr sig om mig att jag är bra mycket bättre på det än på att prata om vissa saker. Skrev gjorde jag också - halva natten för att få till de där bitvis jävligt eleganta formuleringarna som jag filat på ett bra tag. Naturligtvis ångrade jag mig så fort jag klickat på "skicka", kom på saker jag skulle lagt till, dragit ifrån eller sagt på ett annat sätt. Men nu är det gjort och jag tror att det kanske, förhoppningsvis kommer nån form av reaktion på det...

Pratat i telefon har jag också gjort - samtalet i torsdags natt var bra och fint på alla sätt och vis, det ena igår roligt men det andra/senaste/sista ska jag försöka göra mitt bästa för att glömma bort. Det var i en djupare bemärkelse fullständigt meningslöst och ....tja, egentligen ganska elakt? Inte avsett att vara det - men ändock. Något som gör mig smått fundersam är vissa låtval och formuleringar - vad vet absent friends om hur mitt liv och leverne ser ut idag? Betydligt mindre än vad som förmodligen tros..... Nåväl - apologie is accepted och det är bara att trampa vidare.

Ikväll ska jag trampa hem till E för ytterligare en trivsam kväll med sällskap, mat och samtal - vi blir en flock till att börja med, men känner jag oss rätt så är det E och jag som lär hålla ut längst och det innebär att vi får "egentid" över till att prata om det där vi har gemensamt och behöver ventilera så ofta som möjligt....*längtar*