Hela den här dagen har bara handlat om gräs. Det växer nämligen så att det knakar - det är antagligen välgödslat på benfarmen....

Det var med gräset i tankarna jag gjorde en rivstart och slog mitt personbästa, 14 minuter från sovande till att vrida om nyckeln i tändningslåset på Escrutten. I och för sig med mackan i näven och théglaset stadigt parkerat i papperskorgen MEN jag hade åtminstone frukost med mig! Trafiksäkerheten hos en nyss djupt sovande Catt ska vi kanske lämna därhän *ryyyyser* Fast hade min lillefar läst det här hade han lett i mjugg och inte förundrats alls.

Gräs ja, det växer som sagt och idag har jag fortsatt att utveckla min (o)kunnighet inom gräsröjandets ädla konst. Herr R har en teori och den går ut på att det i varje gräsrot finns en förutbestämd mängd gräs som bara SKA upp - växer det inte i högsommarvärmen så växer det desto mer på höstkanten. Jag är böjd att hålla med honom, trots att jag rent förnuftasmässigt inser att det förmodligen inte ligger till så, så börjar jag undra när gräset jag klippte i måndags nu snärjer sig runt mina fotleder igen. Magiskt märkligt.

Lite då och då dimper det ner mail i min inkrog - för det mesta är det folk som vill roa mig lite och skickar vidare kuliga bilder, roliga historier eller vackra bildspel - i värsta fall är det ett sånt där kedjebrev med skyddsänglar och jaddajadda som man tvunget måste skicka vidare för att inte förlora sin älskade/bli fattig/få smittkoppor och böldpest eller nåt liknande. Tyvärr är jag skrockfull nog att inte våga kasta dem där de hör hemma bland annat skräp utan fortsätter att passera runt dem. Dumt av mig - för det innebär ju att jag förr eller senare får tillbaka dem igen....

Men idag fick jag ett mail jag blev sorgsen av. Innehållet i det var fullständigt oväntat och omvälvande. Massor av tankar far genom mitt huvud och det finns liksom inget jag kan göra. M - jag tänker på er!*kramar*

Nåt annat jag tänker på är helgen - i fredags inbjöds jag att bevista en jaktsmässa och min omedelbara tanke var: som OM liksom! Att studera nya innovationer för hur man ska mörda små oskyldiga djur är väl knappast vad jag betraktar som helgnöje men jag har tagit mig en funderare på det trots allt, tror jag ska ta med P17 på en liten utflykt! Han kan behöva komma iväg  ett tag och jakterigrejer är ju hans stora intresse och för honom "offrar" jag mig mer än gärna omomomomomomomomom jag kommer iväg från den där urnnersättningen jag lovat stå för på lördag.......Det är mycket nu!

Bestämt tror jag att den döda fågeln i min ugn kacklar att den är färdig nu? Den börjar lukta som det iallafall.......tur man inte äter skinnet för det har milt sagt "fått färg" vid det här laget! Ett års hushållsutbildning räckte visst inte......