över till nånting heeelt annat! =)

Naturupplevelser är inte precis något jag söker - jag har vuxit ifrån Skogsmullestuket efter år ut och år in med luffande i skogen efter bär och svamp som barn och sen med egna ungar för att ge dem sånt där som barn ska ha enligt Dr Spock och "Barnaboken".....

Meeen, i jobbet får jag det så att säga gratis och häromdagen snubblade jag (lätt överdrift, men ändå) över denna underbara skapelse:

än...än...ja, vad då? Oavsett vad så verkar det vara signumet för två personer som jag (kanske naivt nog) trodde stod mig nära. Tystnaden är som en massiv mur, trots en överenskommelse om att fortsatt kontakt skulle ske från deras sida, för uppdatering om händelser, funderingar och planer. Den enda slutsats jag kan dra är att jag alltså är en oönskad alternativt oviktig person för dem bägge oavsett vad som förevarit. So be it.

*tar en tripp down memory lane* och konstaterar att det mesta är noggrant nedpackat och etiketterat, om än med viss saknad. Det är förmodligen så livet är - vissa saker/personer håller man fast vid till ömsesidig förnöjelse, andra plockar man bara fram när man själv har behov av det ena eller andra slaget. Jag vet att jag sagt det tidigare men den här gången ska jag INTE skicka ut rop i varken natten eller dagen när min undran blir för tung, det är dags för mig att fortsätta på min egen väg nu.

I och för sig har jag gått en bit på den allaredan, men jag är långt ifrån framme ännu. Det som mest upptar mina tankar just nu är fenomenet "distansförhållande" eller telefon/sms/msnförhållande som man också skulle kunna kalla det. En gång i tiden träffade jag på en person som ivrigt hävdade att "avståndet är inget problem". Jag upptäckte snart bakgrunden till denna ståndpunkt - det var nämligen jag som skulle överbrygga det geografiska avståndet.....därför är det med stor tvekan jag försöker ställa mig utanför mig själv och med kritiska ögon titta på vad jag egentligen gör och vad jag vill och tänker med det?

Att som jag veta så till 100% att någonting är helt fel för mig och ändå inte veta hur jag ska stoppa skeendet - det måste vara något sjukligt? Kan man söka för det, och isåfall vart? Öppenpsyk har för närvarande en väntetid på ca 1.5 år och frågan är väl om ens jag skulle klassas som i behov av vård för mina funderingar? Tänker ialla fall ge mig ut på resa så fort jag får möjlighet för att försöka bringa lite klarhet i den här oredan.....

Som avrundning: Nej Per, det är inte välvaxade äpplen från Brasilien ;-) Faktum är att jag har en kamera som ÄTER batteri och kräver byte av dessa efter i stort sett varje foto vilket i förlängningen innebär att jag struntar blankt i att ställa in datumet. Slarvigt - eller hur? Men jag har åtminstone en formlig uppsjö av laddbara batterier för alla upptänkliga sorters manicker och mojänger.....