Jag har sovit med en Puma på ryggen inatt. En i sömnen morrande, yrvaket knorrande, bitvis trampande, alltid tillrättaläggande sig Pumakatt.

Till att börja med var det rätt mysigt - en liten varm klump mot mitt ryggslut, muntert spinnande. Meeeen, jag ligger ju inte helt stilla under insomningsfasen vilket innebar att den lilla klumpen gled lite fram och tillbaka - det gjorde nu henne inte så hemskt mycket, hon ställde sig bara upp, trampade omkring en stund och lade sig sen tillrätta igen. Trampandet är inte så mysigt då det försiggår med väldigt mycket klor. Vassa klor.

Puma tillhör ju släktet Felis och de är väldigt ofta nattdjur. Så också hon. Detta till trots övergav hon aldrig sin postering på min rygg under hela natten (det gäller att passa på när man väl får komma till). Däremot har hon med ojämna mellanrum stämt upp sitt lite frågande knorr, högre och högre tills jag svarat.

Imorse när klockan ringde, vaknade jag ännu mer förvissad om att detta var sista natten en whiplashskadad pälsdjursallergiker sover med en trekiloskatt på ryggen en hel natt. AJ!!!