ska det visst finnas en film som heter. Jag vet inte om jag sett den (heller) men jag misstänker starkt att det är fan så mycket roligare att vara sömnlös där än i byhåla?

Visserligen känns det som om jag har sovit nog de här sjukdagarna för att täcka kommande 14-dagarsperiod men trots det är det riktigt obehagligt att inte som tidigare kunna lägga huvudet på kudden, tänka mig att jag ska läsa några sidor i den senaste låneboken (fn Sara Kadefors) och sedan tvärslockna. Tyvärr måste jag citera Peter Dalle: Det är mycket nu!

Om inte tankarna farit runt likt Qichotska väderkvarnsvingar hade jag förmodligen bara läst några fler än de sidor jag tänkt mig innan jag lade igen ögonlocken över de blågrågröna med vallonringarna. Imaginära väderkvarnar kan vara bra mycket mer svårbekämpade än reella och inatt när jag i mitt oroliga sinne repeterar repliker och spelar upp tänkbara scenerier skapar jag bara fler och fler sådana. Inget av de scenarion jag kan tänka mig känns som det optimala - oavsett reaktion så kommer slutresultatet att bli detsamma: ut ur mitt liv försvinner någon som funnits där, om än sporadiskt, under drygt ett halvårs tid.

Det är svårt att sova inatt med den vetskapen.......