I enlighet med den något vaga tidsangivelsen infann jag mig utanför bibliotekets port klockan 11.53, efter att med viss skräck ha erlagt parkeringsavgift. 15 jäkla spänn i timmen! Jag hoppades innerligt att hon inte skulle vilja coacha mig för mer än de 20:- som jag lyckades peta fram ur väskans vrår och vinklar.

Det var lite blåsigt att stå där, och jag kikade med intresse efter alla svartklädda jag såg närma sig, men ingen var hon. Fortfarande 12.15 var ingen av dem hon.

12.17 funderade jag på att ringa henne och fråga vart hon var - men kom fram till att det faktiskt var hon som var sen och därför borde ringa mig.

12.19 ringde jag ändå och möttes av "abonnenten du söker kan inte nås för tillfället".

12.25 ringde jag igen och fick samma meddelande i örat.

12.27 undrade jag alltmer intensivt om jag tagit fel på fredag.

12.31 ringde jag min handläggariller G och lämnade ett alldeles för argt meddelande på svararen  åt honom att jag nu väntat i 40 minuter och tänkte åka hem. Ba'fatt på nåt sätt verifiera att jag faktiskt varit där...eller nåt....

13.10 ringer min mobil. Okänt nummer. Jag svarar.

"Nämmän tjänna Catten, vars jär'u nånstans?"

Det är jobbcoachen.

Trots diskussionen vi hade om vart vi ska ses står hon utanför biblioteket i Byhåla och väntar på mig sedan en timme tillbaka......*sucka*. Jag påpekar naturligtvis att vi faktiskt bestämt mötesplats till ett helt annat ställe och att jag inte bara väntat på henne där i snålblåsten i nästan 40 minuter utan också alldeles i onödan kört närmare sju mil.

"Ja tänk så toookigt det kan bli! Kommer'u hit ällä?"

Jodå....jag gör ju såklart det, med det där hotet om avstängning från A-kassan hängande likt en bila över nacken. Hon står på grusplanen och lydnadstränar sin hund (!) när jag svänger in på parkeringen. Undrar om jag är rädd för hundar och när jag svarar "Nej, men allergisk" så tycker hon att det är okej att han är med ändå. "Vi kan ju vara utomhus". Eftersom Byhålas bibliotek har stängt vid det här laget och jag med en trotsig treårings genomtänkta logik vägrarvägrarvägrar ta hem henne till mig  så parkerar jag min ända på en lindrigt torr träbänk.

För att göra en lång och oerhört trist historia kort så träffades vi i ganska exakt 13 minuter. Under den tiden kollade hon av vilken utbildning jag har, vad jag jobbat med de senaste åren, vilket sökområde jag tyckte kändes okej vad gäller jobb och berättade att hon tänkte läsa mitt CV, kolla av arbetsmarknaden och anvisa lämpliga jobb åt mig inom mitt angivna sökområde. Slut.

Berätta för mig, ni som förstår: Vad är det som gör att vi inte kunde tagit det här via mail och/eller telefon? Själv misstänker jag att det skulle kunna innebära förlorade timmar och traktamente ( = mindre lön) för henne - men så simpelt kan väl ändå inte svaret vara?

Väl?

 

Yasha

25 september 2009 16:14

Det där är inte coaching, det där är lurendrejeri. Nu är jag arg. Riktigt j-a skitförbannad...

 

kastrullis

25 september 2009 21:11

Och dagens tapperhetsmedalj går till CATTEN! Jag svär, jag hade dödat kärringen på fläcken, sjukt respektlöst!

http://kastrullapan

 

Selma

26 september 2009 07:34

Du skojjar! Det är inte möjligt att det kan vara så illa. Bör jag skratta eller ska man gråta?

http://frunatmaken.wordpress.com

 

GladaKatarina

26 september 2009 11:55

Jag blir rasande. RASANDE! Vet du vad: jag tycker att DU skall bli coach istället. Du hade gjort ett bra och professionellt jobb. Den där mänskan är ju helt ute i det blå! Och det är skattepengar som bekostar henne, mein Gott.

Byt coach, Catten. Eller behåll henne och tramsa med henne 13 minuter i veckan, så att du kan få sköta ditt jobbsökande ifred sedan.

http://gladakatarina.bloggplatsen.se

 

Ann-Louise

26 september 2009 15:43

Gaaah! Bara ordet coach! Associerar till personlig tränare eller livsledsagare, bah! Nästa gång tycker jag du ska ge henne länken till din blogg, borde vara en stjärna i CV:t:)

http://40taggaren.bloggagratis.se

 

Mars I Pan

27 september 2009 00:04

Det märkliga med Cattens blogg är att jag alltid eller nästan iaf får småskumma koder. Nu blev det "sjat" som givetvis betyder tjat. Tolkingsfråga, visst men "tecknen" äro tydliga.
Denna jädrans förnedringspolitik som gett oss både AF och tillhörande akassor. VET av erfarenhet. *suck*

Och numera ska alltså arbetssökande ha en coach.. men det måste ju betyda att fler fått jobb... jag menar det verkar ju som om vilka puckon som helst kan blir jobbcacher...

Kanske Catten ändå skulle överväga en karriär inom hunddressyrerigenren??? Coach finnes ju och allergimedikament finnes ju;)

Allvarligt. Jag tycker du var duktig om orkade vänta ... men ngt som jag lärde mig när jag var arbetssökande var att man alltid förväntades stå med mössan i handen eftersom man ändå inte hade ngt bättre för sig *morrar nu mkt ilsket*
kram till Catten!

http://marsipan.bloggplatsen.se

 

Catten

30 september 2009 11:39

Då är vi två Yasha....

Vem vet Kastrullisen, jag kanske ringer dig nån dag och ger dig uppdraget ;-)

Jag vet inte Selma, det känns inte som om någotdera förändrar situationen - jag blev mest bara arg!

Faktum är att jag funderar på det Katarina, fast när jag nu konstaterat att man behöver vara psykopat för att bli coach så faller jag väl en aning utanför kompetensramen?*L*

God tanke där A-L, hon undrade ju hur min "förmåga att uttrycka mig i skrift" var....

Nåt märkligt är det allt, Mars I Pan, att det tydligen är meningen att man ska känna sig som en tredje klassens människa för att man är arbetslös, även om det beror på omständigheter man inte råder över, och som sagt förnedra sig både högt och lågt.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...