är naturligtvis Kanelbullens dag som vi inte får glömma bort att fira den 4 oktober för tionde året i rad! Jag vet att jag är lite tidigt ute, men det är för att ni inte ska vakna på söndag och märka att dagen är så fulltecknad med kyrkobesök och söndagsmiddag hos tant Elna att ni  - hu ve och fasa - glömmer bort att käka en mumsig kanelbulle!!

"Den 4 oktober 1999 föddes den officiella Kanelbullens dag, lagom till Hembakningsrådets 40-årsjubileum. Kanelbulle blev det, eftersom det nog är den mest oomtvistade symbolen för hembakat bröd. Kanelbullar doftar trivsel och hemma! Alla gillar kanelbullar! Dagen blev snart rikskändis och så populär att den redan efter några år skrevs in i allmänna almanackor."

Källa: http://www.kanelbullensdag.se

Frågar ni mig så funkar en kanelbulle perfekt både enligt Atkins, Viktväktarna, GI och LCHF metoderna, man kan till och med äta den enligt Cambridge om man kör den ihop med kaffet i en mixer och intar som flytande föda ;-)

Be there - or (and) be square! *L*

Ni glömmer väl inte att skänka

till:

Det är viktig forskning det där, och av någon outgrundlig anledning misstänker jag att de statliga medel som avsätts för den forskningen skulle vara ett högre belopp om det gällde en sjukdom som inte nästan enbart drabbar kvinnor! *fördomsfull*

Imorse vaknade jag rent chockskadad. Ni vet hur det känns, när man vaknar av larmet och tycker att man inte ens har hunnit somna och inte kan fatta när och hur klockan har kunnat bli uppstigardags? Ändå har jag fått till hyfsat god insomningstid, så det är inte så att jag verkligen på riktigt somnat 5.44 och därför blir chockskadad....

Drömmer gör jag också, vansinniga actiondrömmar som förmodligen skulle ta död på mig omedelblickligen om jag skulle tvingas uppleva dem i vaket tillstånd. Häromnatten drömde jag att jag var polis *sucka* Inte en sån där vanlig patrullerande jättenödvändig och och viktig polis såklart, utan en märkvärdig utredare a la CSI, Cold Case, Spårlöst försvunnenpolis. Underligt nog var jag en ung, smärt, svart man - värsta motsatsen till allt som är jag med andra ord. Duktig var jag i allafall, både på att sitta vid mitt skrivbord och filleklura på ledtrådar och på att ut och jaga mördare med puffran i högsta hugg - ett hiskeligt imponerande skjutvapen såklart (ett sånt som jag har för mig kallas för k*kförlängare men nån sådan symbolik hade naturligtvis snyggodrömjaget inget behov av *flina*). Det märkvärdigaste av allt var ändå detta: Min skröpliga gamla IRL-blåsa väckte mig ungefär en timme innan jag behövde gå upp och då var jag så pass pigg att jag fundarade på att stanna uppe, men bestämde mig för att jag ville drömma färdigt drömmen, så jag gick och lade mig igen och fångade mördaren. Underligt.

Nästan lika underligt är att det verkar finnas en viss sanning i att "tiden läker alla sår". För ett bra tag sedan skrev jag om en väninna som bestämt sig för att vår vänskap var slut, efter i runda slängar 18 år. Häromdagen ringde hon och pratade på om ditt och datt och igår bjöd hon hem sig till mig. Jag är ju inte den som är långsint vit lögn så ja...jag tyckte nog att det kändes lite märkligt men varför inte ge det en chans till? 18 år är ändå rätt lång tid. Och personen som avfärdade mig med nio ynkliga smsbokstäver förra veckan tycktes helt ha glömt bort det och frågade intresserat om det jag messat om. Tjohej tjohoo, vilken tur att det inte bara är jag som har dåliga dagar och låter det märkas, och vilken tur att man kan ändra sig!

Åsså angående rubriken då: Från att ha varit en hopplös insomniac i alldeles för många år så sover jag nu troligtvis ikapp? Larmet går vid 5.45 som sagt, jag käkar frulle med Ängelen innan hon går till bussen vid 6.50 Sen ställer jag nytt larm på 9 och sover en skvätt till. När det tjuter så kliver jag upp och ställer äggklockan i köket på ytterligare en timme och sover gladeligen den också. När den skramlar ner från fläkthyllan är jag långt ifrån utsövd och skulle utan tvekan kunna somna om och sova nån timme till...men där går gränsen liksom, Jante och Luther sitter på varsin axel och talar om för mig att jag förstör mina dagar *ironiserar* så då kliver jag upp, inte pigg men ändå....

Å så en slatt gnäll så här på slutet: Igår skickade "coachen" två länkar till mig från Platsbanken på jobb jag bör söka. Till den ena hade hon tillagt nåt i stil med "Jag vet inte om du har den här utbildningen de efterfrågar, men det ligger ju åtminstone inom din genre". *sucka igen* Utbildningen de efterfrågar är EXAKT den jag har, från EXAKT den examinatören. En utbildning som BARA finns här i StoraStaden nämligen. Har den lilla kvinnan ännu sämre minne än jag, och är hon sååå lat att hon inte ens orkar kolla i sina papper - min utbildning och tidigare yrkeserfarenheter var ju i stort sett det enda vi pratade om?

*färdigsvamlad*