Ah...

Ett mail från arbetscoachen "i god tid" visade sig vara idag, strax efter lunch. Visst är det så att jag står till arbetsmarknadens förfogande och därför tydligen ska sitta på helspänn och kolla min mail förtisjätton gånger om dagen, men tänk om jag behöver ha lite framförhållning jag också? Nä visst för tusan - jag är ju arbetslös och har därmed inga rättigheter, bara skyldigheter! *glömde*

I mailet stod kort och koncist att vi skulle ses i "centrum vid tolvtiden" och att jag skulle ringa bifogat mobilnummer om jag hade några frågor....Hmm, jo.

En fråga är ju till exempel vilket centrum? Centrum av Byhåla, där jag bor, centrum av hennes StoraStad eller centrum av min närmaste StoraStad, eller kanske till och med DenMindreStaden, vars kommun jag ju faktiskt är skriven i? Likaså anser jag att "tolvtiden" är ett ganska löst begrepp, det kan ju enligt mig slå på ungefär en halvtimme så nog fanken tänkte jag ringa. Naturligtvis kom jag till en telefonröst och lämnade namn och nummer. Efter en halvtimme ringde rösten tillbaka.

"Hallå ja, det är Catten!" hurtbullade jag ur mig.

Lång tystnad

"Hej, det är XX".

"Hej, hej hallå vad bra att du ringer" svarade jag.

Tystnad.

"Du hade mailat mig angående att ses imorgon" sa jag.

"Ja, just det"

"Eh, ja....vilket centrum menar du att vi ska ses i?" undrade jag.

"StoraStaden naturligtvis"

"Mhm...min alltså?" mumlade jag.

"Naturligtvis"

"Okej..........typ VAR i centrum?"sa jag, ännu mer förvirrad.

"Jag vet inte, finns det nåt bra ställe?"

"Oj....ja, du har inte tillgång till nåt rum på AF?" frågade jag smått perplext.

"Nä, vi brukar inte vara där, där är så stökigt"

"Aaaaaa...jasså? Men...ja då vet jag inte, nåt fik kanske?" undrade jag.

"Fika tycker jag inte behövs."

"Näää..det har du rätt i, men då vet jag inte?" förklarade jag.

"Men nåt bibliotek finns det väl, där brukar vi träffas!"

"Mmmm" svarar jag och undrar vaffan hon inte föreslog det med en gång? Har jag redan misslyckats i test #1?

"Då ses vi där vid tolvtiden"

"Ja, det gör vi. Vi ses imorgon" ekar jag som den FånCatt jag är.

"Du kommer ju inte att känna igen mig, och inte jag dig men jag är oftast svartklädd så det löser sig nog. Hej då."

Klick.

Där ser man. Svartklädd. Ja, det är ju en oerhört ovanlig färg som väldigt få väljer att ikläda sig så det ska nog gå riktigt, riktigt bra. Får jag göra en avancerad och fördomsfull gissning baserad på hittilsvarande erfarenheter så kommer den svartklädda kroppen att prydas av ett blont huvud. Ett VÄLDIGT blont!

Så...ser ni en irrande FånCatt bålgloendes efter alla svartklädda människor imorgon runt middag så vet ni: Den kvinnan är på väg att bli coachad.

Idag har jag fått fint besök av en alldeles nyfriserad herre. Först var vi ute och gick en promenad, inspekterade Byhålan och passade på att shoppa på oss lite gottigheter i den lokala matbutiken. Sen gick vi hem för att mumsa i oss nämnda gottigheter och då passade himlen naturligvis på att öppna sig och dränka oss i ruggigt regn. Då om någonsin kändes det att det är höst. Väl hemma fick jag torka herrn ordentligt, med tanke på att han är nyklippt ville jag ju inte riskera att han ska bli förkyld!

Vi var inte riktigt överens när jag så småningom fixat kaffe och dukat bordet, han ville sitta där jag absolut inte

tyckte att han skulle sitta:

Efter att jag käbblat om det en stund och även mutat honom med en bit ost (my bad, herrn ifråga är till åren kommen och har känslig mage) beslutade vi oss för en kompromiss:

Trots kurrande mage somnade han riktigt gott bredvid mig, dock på en alldeles egen stol;

Pluto - pudelterriern med en varghunds själ *L*

Det faktum att hans matte A donerade en hel kasse utlästa böcker till boktoken minskade ju inte på något sätt glädjen över besöket =)