Okej, för att vara helt ärlig: Jag är inte HELT sanningsenlig i exakt allting jag skriver. Blev ni chockskadade och/ eller ledsna nu? Ta er samman och behold: Jag är inte helt sanningsenlig i det jag skriver för ibland behöver en breättelse en lite twist för att bli roligare, intressantare, mer läsvärd eller whatever. Även om jag inte alltid är helt sanningsenlig så har jag ALDRIG ljugit ihop någonting i min blogg, eller ens i mitt RL. Sanningen kan vara hemsk att behöva fejsa, men hur det än är så dyker den alltid upp och biter en i ändan när man minst vill och anar det.

En sanning dök upp häromdagen, inte så hemsk men rätt skrattretande i mitt tycke: Som ni kanske vet så sjunger jag i två körer, en kyrkokör med få och enbart kvinnliga medlemmar med förvånansvärt låg medelålder i min förra lilla Byhåla, och en hobbykör - "Badrumssångarna"  - med skrämmande hög medelålder i min nuvarande lite större Byhåla. Bägge är kul på sitt eget lilla vis. Häromdagen fick Badrumssångarna en nygammal medlem som jag aldrig träffat förut. Hon fick veta att jag dessutom sjunger i kyrkokören och säger glatt "Då känner du Gun och Berit!?"

Jag lägger pannan i djupa veck och säger "Nej, det tror jag inte ...var, när hur liksom?"

Hon: "Men de sjunger i den kören"

Jag ba' "Nä, det gör de inte."

Hon ba' "Johooo då, de har sjungit där båda två sedan innan E slutade som präst" (dvs fyra år sedan. Förf.not.)

Å jag ba' "Nää alltså, jag har sjungit i den kören i 14 år nu och jag känner inte igen nåt av namnen."

Å hon liksom: "Men...så konstigt! De bor i StoraStaden båda två?"

Så jag då: "Alltså, den enda som sjunger i den kören och inte bor i församlingen är ju jag."

Så vi kom överens om att vi inte var överens och avslutade det hela. Idag träffade jag damen ifråga i den lokala matbutiken. Hon fick syn på mig och blossade upp av indignation, skyndade fram och berättade att hon ifrågasatt de båda damerna tillika arbetskamraterna. Först hade de nekat, sen hade de hummat och tillslut tillstått att de under drygt fyra år fejkat ihop en historia om sitt deltagande i ovan nämnda kör. Komplett med händelser och kommentarer under övningstillfällen, snuttar ur påhittade predikningar osv....Jag blir helt flabberghasted. Hur kan man ljuga ihop sådana historier liksom?

Jag menar - om jag ville fejka ett liv så skulle jag ljuga ihop nåt bra mycket mer spännande än att sjunga i en liten byakör med femton medlemmar, och framför allt inte en fullt så genomskinlig historia!

Och btw: Min handläggariller mailade imorse och bad mig skriva dagbok över alla kontakter jag har med "jobbcoachen" - ja, nu får hon heta det inom citationstecken, ända tills det VERKLIGEN händer något. Jag hade mail från henne också förresten, med en utskrift från vårt möte i fredags - en bifogad fil som var lösenordsskyddad och som mitt virusprogram varnade mig för att öppna (!) och som dessutom innehöll en del material som vart tillagt efter min underskrift. *morrar* Detta är vederbörligen noterat i min dagbok. Jag är inte mindre irriterad efter detta.