Och jo, jag grät - bäckar, åar, floder och sjöar...........

Idag är inte heller en bra dag.

Nä, jag är inte Tove Jansson - det var mest en tanke.....

Mycket sömn blidde det inte inatt och när jag äntligen slumrade till väcktes jag ganska snart - brutalt men kärleksfullt av att jag översållades med hårdföra pussar. Frank hade krypit upp och gonat till sig på min arm och visade sin njutning genom att spärra ut alla tio framtasseklorna och pressa dem in i min överarms undersida (aj) samtidigt som han intensivt buffade  mig i ansiktet med sin lilla fuktiga nos.

Efter att ha vandrat fram och tillbaka över mig ett antal gånger kom han äntligen till ro - behagfullt utsträckt över min bröstkorg och högljutt spinnande. Tyvärr kunde jag inte andas alls när han låg så, så jag puffade försiktigt bort honom, varpå han makade sig intill mig - hans varma rygg mot min mage och så somnade vi - sista natten tillsammans. Vem ska jag nu sova sked med?

Det här med känslor är svårt - antagligen kan jag verka kall och besynnerlig, undvikande och raljerande men ibland måste jag göra mig hård för att kunna hålla ihop. Om jag skulle släppa fram alla känslor jag har just här och nu skulle de bli för många, för stora över för mycket och då skulle det inte bli nåt jobb på tisdag - då skulle nog männen i de vita rockerna få komma med "kramaomsigtröjan". Så - lite i taget får det bli och nu när jag vankar och vankar med fokus på klockan så är det allt annat än djuren i sig jag tänker på - istället är jag rationell och samlar ihop leksaker, matskålar, städar toalettlådan och reflekterar över hur skitig tapeten där matskålarna stått är......

Jag vet att jag inte kommer att gråta - jag gör inte det, jag minns inte när jag senast gjorde det trots att jag haft en och annan anledning att göra det under senaste året. Att gråta tar för mycket energi och blir för "mycket" på nåt vis, jag kanske inte ens kommer att kunna sluta om jag väl börjar....kall och hård, jag? Mmmmm....sure......

Nu - ett sista gos med luddbollarna innan de flyttar!