det händer saker här i Cattkorgen. Ängelen och jag hade lite grooming när hon kom hem strax efter midnatt - varmt gott fotbad med filning av diverse valkar, klippning av tånaglar och smörjning av torra små fossingar, följt av manikyr - naturligtvis utförd av Catten på Ängelen*L* Allt detta interfolierat av sms som på nåt sätt gav en viss nostalgivarning och klockan ett ringde min hemtelefon....

I luren fanns en lindrigt nykter fd kollega som jag inte hört av mer än väldigt sporadiskt på msn under det senaste året. Ni vet, en sån där människa man verkar connecta med omedelbums, kommer väldigt nära när man jobbar ihop , går ut och röker med och anförtror sig åt. Sen när vägarna skiljs åt så lovar man dyrt och heligt att man ska hålla kontakten, ses och höras av men på ett eller annat sätt blir det inte så - man har ungar, hundar, hobbies, vänner på andra håll, kanske gubbe och hus och det verkar ta all tid man har. Ibland tänker man på den där vännen och förbannar sig själv för att det har så svårt att bli av.

För det har svårt att bli av - det är aldrig riktigt rätt tid att slå sig till ro med telefonen eller att sätta sig i bilen och åka den där dryga milen C och jag har mellan oss - ett rent patetiskt kort avstånd som borde vara lätt att överbrygga. Men så går tiden och det känns fånigare och fånigare att höra av sig eftersom det var så länge sedan - och jag har en förmåga att ta för givet att folk går vidare i livet och klarar sig alldeles ypperligt utan mig och då vill jag "inte störa".

Men inatt fanns hon alltså där, i och för sig ledsen och eländig efter en massa negativa upplevelser på kort tid - men hon ringde till mig och det värmde. Det värmde nåt alldeles oerhört att hon - som hon sa "behövde prata med någon vettig människa". Att hon valde mig skrattade vi båda åt, men det var nog ändå rätt logiskt - vi har liknande upplevelser bakom oss vad gäller karlar, arbete, arbetslöshet, släkt och familj, trassel med ungar och ekonomi och även om vi inte pratats vid på ett tag så hittar vi omedelbart tillbaka. Självklart finns det inget jag kan göra rent praktiskt för henne, men vi kan beklaga oss tillsammans och till och med skratta lite åt eländet.

En timme i telefon blev det och jag tror inte att nån av oss blev så värst mycket klokare, men det blev en bekräftelse: riktiga vänner måste man inte höra ifrån en gång i veckan för att vänskapen ska bestå och jag är glad och stolt över att det var JAG  som fick det där samtalet mitt i natten - även om Ängelen förundrat frågade vad det är för vänner jag har. Jag kan bara svara: De allra bästa!

Där vill jag också ta chansen att inbegripa J som nyss hörde av sig för att fråga hur jag mår - han följer min blogg och känner av vibbarna minsann! ;-) Vad gäller ditt erbjudande: Ja tack, jag vill VÄLDIGT GÄRNA  komma bort ett tag, jag ska kolla almanackan och se när AF och andra intressanta instanser kan klara sig utan mig - sen så!

 

Kastrullis

27 december 2008 17:08

Älskar den sortens vänner. De är ÄKTA. Att det inte alltid behöver handla om att ständigt ses och höras. En av mina nära flyttaade tillbaks söderöver men när vi hörs å ses är det som om hon bodde kvar här ändå.... Jag tror det finns de man har en djupare kontakt med oavsett avstånd och tid och rum. En slags kemi kanske?

http://kastrullapan

 

J

27 december 2008 23:35

Käre vän.Alltid välkommen till "min" stad!Det vet du ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...