att jag har en viss förståelse för Grinchen, ni vet det där ludna kräket som inte gillar julen. Jag förstår att man inte tycker om julen som verkar så gullenuttig för alla andra när man inte fått uppleva den sådan själv - eller om man har upplevt det och det inte längre finns.

Jag har fina, goda vänner och det är jag så tacksam för, verkligen. Mina barn har också den sortens vänner, och det glädjer mig nästan ännu mer. Men när alla dessa vänner har eoooooner av släktingar som ska hälsa på eller hälsas på under helgdagarna blir vi ganska ensamma.....och går varandra på nerverna i vår vetsakp och hur "utanför" vi är. Så småningom kommer vi förmodligen att ha vant oss vid det, men än så länge är vi rätt hudlösa i frågan om det här med att "fira helger".

Det underlättas inte heller på något sätt av att det uppenbarligen fortfarande är enbart jag som ska hålla mig till ingågna överenskommelser. Exet har - som vanligt utan min vetskap - hämtat upp Ängelen idag för att hon ska vara med och fira jul hos honom. Big deal kan tyckas....jag är naturligtvis glad att han hämtade henne över huvud taget eftersom det tidigare under dagen verkade som om han glömt bort henne. Men faktum kvarstår: det är på hans initiativ vi kommit överens om att alltid höra av oss till varandra och inte överlåta det åt ungarna. Trots det stod han plötsligt och utan förvarning i min dörr igår för att hämta hem P17 och idag har han alltså gjort detsamma med Ängelen.....

Är det nåt jag inte fattar? En överenskommelse är väl något man ingår för att saker och ting skall fungera bättre, något man ska lägga sig vinn om att upprätthålla oavsett? Inget man viftar bort när det passar en själv och sen med stenslägga bankar en andra parten i skallen med? Skitsamma - nu är saker en gång som de är och jag tror jag ska krypa ner i min soffa och titta på träsktrollet - en annan person jag lätt kan identifiera mig med.....

Ha så underbar fortsättning på helgen hörrni!

 

KaptenKrok

26 december 2008 19:23

Har en väninna med samma "problem" (det är exet som absolut har probelemet men inte begriper det eftersom hans innanmäte i huvudet består av kork). Vet inte om det är något genetiskt bland män, men som skilsmässobarn och med en helt frånvarande farsa (läs: gubben i lådan)kan man ju inte mer än sucka...(eftersom det är förbjudet att göra mer handgripliga gärningar som jag tror skulle kunna få ev. hjärncell att fungera ..)

önskar dig iaf en skön fortsättnig på julen!
kramen till dig!

 

MsArden

26 december 2008 20:48

Shrek, menar du? En FANTASTISK figur.
Och jag förstår din frustration... själv skulle ajg bli TOKIG!!!

http://www.missarden.wordpress.com

 

Kastrullis

27 december 2008 17:07

Jag börjar sakteliga ta mig ur det där med att vi firar annorlunda jular, eller vad det ska kallas. Barnens far har sin släkt norröver och min släkt är mer eller mindre utdöd, och de två halvsyskon som finns kvar tappar jag mer och mer (lust för) MEN jag har också börjat bestämma MIG för att det här är MITT liv och MINA jular är minst lika bra som andras..... Även om det är svårare att applicera på kidsen, kanske....

http://kastrullapan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...