I blogg efter blogg som jag trillat in i på sista tiden har jag läst uttrycket "det finns inga lyckliga bloggare" eller "den som är lycklig behöver inte blogga" eller nåt liknande. Jag vet inte var, hur eller hos vem citatet uppstod, men det sprider sig tydligen som en löpeld och sätter ytterligare en stämpel i pannan på oss, vi stackare som uppfostrats med Jante på ena axeln och Luther på den andra. Nu får vi minsann klara besked om ytterligare en sak, vi med skrivklåda: vi är olyckliga.

Jag bestrider inte uttalandet, vem som än myntade det - men då vill jag först definiera: vad är lycka? Vem bestämmer, vem graderar? Lycka för mig är ett otal olika saker: mina älskade ungar, en solig dag, en picnic i parken, samvaro med nära och kära, en bra låt på radion vid exakt rätt tilfälle, stilla regn på en solvarm trottoar,blommande syréner, ett sms med en rolig historia, napp när jag fiskar och mycket, mycket annat....

Hur beständig är då denna "lycka"? Det säger ju sig självt att ovanstående inte inträffar oavbrutet (förutom kärleken till ungarna) men är jag därmed olycklig? Hur skulle livet vara om jag gick omkring i ett ständigt lyckorus - skulle jag då ens uppfatta det som lycka när det de facto skulle vara "normaltillståndet"? Visst tenderar många, många bloggar att handla om det mindre trivsamma i livet, men det är nog lite som min bloggvän Yasha skrev som svar på någon av mina kommentarer hos henne: man tenderar att skriva av sig det jobbiga, snarare än kanske dela med sig av det härliga, roliga, underbara?

Är vi bloggare därmed konstant olyckliga? Nej, det tvivlar jag på - generellt sett alltså. Inte olyckligare än de som inte funnit den ventil det innebär att kunna "skriva av sig". Sen är det ju som alltid upp till läsaren att avväga om/vad hon/han vill läsa. Det finns bloggar jag aldrig besökt efter första gången, bloggar som spyr mängder av bitter galla högt och lågt. Det ger mig noll och intet att läsa dem så då låter jag bli - tack för valfriheten! På samma sätt föreställer jag mig att majorieten av oss fungerar, vi väljer själva vad vi vill läsa. Det kan vara så att man vill vältra sig i tantsnuskromaner, i sudokun, i jakttidningar - eller i andras bloggar om sitt olyckliga känsloliv. Men att därav dra slutsatsen att bara olyckliga människor bloggar....det känns mer än lite långsökt?

 

mira

25 maj 2009 20:33

bloggar med bara "lycka" och vardagsprat är eländigt tråkiga att läsa dessutom. nej fram för lite lagom humörsvängningar och både sorg och glädje. ;-)

http://metrobloggen.se/missne

 

Mofs..helt enkelt

25 maj 2009 20:50

Ett mycket klokt inlägg enligt min utsago och jag håller med dig i mycket av det du skriver. Jag tror att alla bloggare har väl en mening och ett motto med sin blogg-vi skriver för att vi vill det. Om vår vardag och funderingar och allt däremellan.
Men att rationalisera och ralijera att det skulle vara olyckliga skribenter som är bloggare det är bullshit.

http://mofs.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

26 maj 2009 10:34

Då vill jag absolut inte vara lycklig. ;-)

Bra skrivet, Catten!

http://gladakatarina.bloggagratis.se

 

Kvasthilda

26 maj 2009 15:36

Håller då med dig. Och som Mofs säger. Bullshit.
Livet går upp o ner och det gör även bloggandet. Alla har inte solskensdagar jämnt och vissa väljer att blogga om detta, andra inte. Ibland är det positivt o ibland mindre så. Inte är man mindre lycklig för det.

http://malmdamm.bloggagratis.se

 

Catten

26 maj 2009 19:15

Å om nu någon rabiat "ickebloggare" hade läst era kommentarer hade vederbörande förmodligen fnyst och sagt att vi bara vill rättfärdiga oss*L* Men det är ju det som är så bra med att bo i Sverige - alla har rätt till sin egen åsikt - tack!

 

teolinda

26 maj 2009 21:12

Trams...inte ens jag orkar vara olycklig precis hela tiden...Inte när det finns gullvivor och skäggdoppingar... eller vad det var...och sonetter...!

http://teolinda.bloggagratis.se

 

Yasha

27 maj 2009 00:11

We are all miserable bastards. *fniss* Det jag har upptäckt är härligt med bloggandet är att jag lär mig saker av er andra och kan välja själv vad jag vill och orkar ta till mig och när. Det är härligt ärligt, något som få vågar vara i verkligheten. Jag har också lärt mig att vara bättre på att vara glad för andras skull, för det ÄR underbart att läsa om roliga saker, framför allt i de bloggvänners liv som ofta är motigt och tungt.

Jag är lyckligare för att jag har min blogg att vräka ur mig skiten i. Å andra sidan gör det mig olycklig ibland, för skiten finns kvar till beskådan. (som om jag skulle glömma ändå? *duuuuh*)

Det finns alltid rumpnissar därute som vimsar omkring i mörker under mössan. *bestämmer*

BAMSEKRAM!!! (och ber om ursäkt för lååååång kommentar)

http://yasha.bloggagratis.se

 

Farbror Barbro

27 maj 2009 00:29

Kan inte låta bli att vända på det. För det måste väl betyda att vi ickebloggare ständigt e lyckliga? Hmm, känner att nån har missat att tala om det för mig. Eller så e jag bloggare då o då utan att veta om DET. En del går i sömnen, jag bloggar i sömnen...

 

Catten

27 maj 2009 17:04

Skäggdoppingar är onekligen en sådan sak som gör mig oerhört lycklig Teolinda ;-)

Men visst är det lite som jag skrev hos dig Yasha - ibland är det tur att bloggen finns kvar så att man kan få en konkret påminnelse om hu man tyckte, tänkte, kände och mådde - åsså kanske man slipper hamna i samma skit igen? Långa kommentarer gillas =)

Säg det som inte Farbro Barbro kan - the one and only...;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...